Recension: Fallout 4

Det har gått 7 år sedan Fallout 3 släpptes och dessa år i väntan på en uppföljare har varit långa. Sidospåret Fallout: New Vegas släpptes några år senare och visade sig vara ett minst lika briljant spel som trean och tillsammans står de sig som mina absoluta favoritspel under hela den förra konsolgenerationen. När fyran utannonserades i somras slog jag nästintill runt i volter på golvet av ren lycka och nu är äntligen spelet här.

Fallout 4 - 3
Låt mig på en gång börja med det negativa (ja, det finns faktiskt negativa delar i Fallout 4) så vi får detta ur vägen för resten är nämligen ren och skär briljans. Fallout 4 är precis som tidigare spel från Bethesda en aning buggigt stundtals och allt från att textrader med dialog försvinner till att spelet regelrätt låser sig är fenomen du får lära dig leva med som spelare. Detta är beklagligt då även trean präglades av i princip samma problem och man kan ibland undra om utvecklarna aldrig lär sig testa spelen ordentligt innan de släpps. Men efter att ha spenderat över 50 timmar tillsammans med Fallout 4 märkte jag snart att prioriteringarna låg någon annanstans.

Spelet börjar med ett hus, ett barn, en man och en hustru samt viljan att skapa en framtid tillsammans. Detta visar sig snabbt vara en omöjlighet då atombomber börjar explodera runt om i USA och du och resten av familjen tvingas ta skydd i en underjordisk bunker och därefter bli nedfrysta. Några sekunder efter detta väcks du plötsligt ur din sömn av en ondsint man med ett ärr över ansiktet som mördar din käresta och kidnappar din nyfödde son för att sedan bli nedfryst igen. När din karaktär vaknar är siktet givetvis inställt på att utkräva en brutal hämnd för mordet samt att hitta din son igen. Handlingen kan till en början verka väl simpel men medan du spelar utvecklas den till enorma proportioner och du är snart inblandad i ett regelrätt världskrig mellan fyra olika fraktioner som har olika motiv.

Fallout 4 - 2
Rent grafiskt är Fallout 4 snyggt men inte jättesnyggt, det som imponerar är istället den enorma värld som Bethesda presenterar för oss och den är om möjligt ännu större än den vi fick bekanta oss med i föregångarna. Även antalet städer man kan besöka för att hämta uppdrag, köpa provianter med mera är fler och erbjuder mer sysslor att göra. Diamond City är spelets största stad och den är indelad i en rad olika kvarter där var och varannan karaktär du möter erbjuder dig ett uppdrag. Ibland blir det så mycket i positiv bemärkelse att man knappt vet var man ska börja när det kommer till själva uppdragen. Det märks också att Bethesda tagit till sig av kritiken och skapat större variation när det gäller alla sysslorna man tar sig an, allt man gör känns nämligen meningsfullt och världen är så pass livfull att det känns som om det är riktiga människor man hjälper.

Systemet V.A.T.S. från föregångarna är självfallet också tillbaks fast med en del modifikationer. Nu stannar inte längre tiden när man siktar utan spelet saktas helt enkelt ned vilket skapar mer utmaning då man aldrig överanvänder funktionen till den grad att det blir tjatigt. Ett annat nytt inslag är den mechliknande rustning du får tillgång till ganska tidigt i spelet. Sitter du i en sådan tål du helt plötsligt enormt mycket stryk men kruxet är att denna manick kräver bränsle för att drivas och detta kostar en hel del att förvärva. Det hela blir avvägt till den grad att du väljer att ta med dig rustningen endast på de svåraste uppdragen där du känner att den verkligen behövs.

Då Fallout 4 i mångt och mycket handlar om att lyckas skapa en bättre värld under horribla omständigheter har Bethesda implementerat en funktion som låter dig bygga upp egna, mindre städer kompletta med butiker och invånare. Även om detta inte tillför direkt mycket till handlingen så är det ett trevligt inslag som gör att du känner dig som en del av något mycket större i sammanhanget.

Fallout 4 - 4
Fallout-Serien har alltid varit präglad av 50-talets estetik och musik och här gör återigen Bethesda inte någon besviken. En hel del av låtarna från trean återvänder tillsammans med en hel uppsjö ny musik som är minst lika fantastisk som den i föregångarna. Vi får bland annat utforska ödemarken med Ella Fitzgerald, Bing Crosby, Wynonie Harris och en rad andra giganter i öronen som hjälpte till att forma eran. För den som älskar 50-talet lika mycket som jag är detta minst sagt en önskedröm som går i uppfyllelse rent musikmässigt.

Sammanfattningsvis är det svårt att sätta ord på allt som gör Fallout 4 så extremt bra men jag kan redan nu konstatera att det är årets utan några som helst tvivel bästa spel samt ett av de bästa spel jag spelat överhuvudtaget de senaste åren. Äger du en PlayStation 4 tordes det närmast vara straffbart att inte köpa spelet.

Största +
Makalöst varierade uppdrag
En detaljerad och gigantisk värld att utforska
Soundtracket är precis som i föregångarna helt magiskt

Största –
En del buggar som vanligt när det gäller Bethesda

10av10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *