Recension: Alpha Protocol

På pappret låter Alpha Protocol mycket lovande, Obsidian Entertainment, hemliga agenter, rollspelsinslag och ett ganska intressant dialogsystem som vi senast såg i Star Wars: Knights of the Old Republic 2. Efter att precis ha klarat spelet kan jag säga att allt inte är väl, teori och praktik skiljer sig en del.

Det första vi måste få ur hjärnan är att Alpha Protocol må försöka vara, men är inte Metal Gear. Så fort man slutar tänka och jämföra dessa två upptäcker man att trotts sitt halvfärdiga utförande är Alpha Protocol faktiskt underhållande.

När vi börjar får vi göra ett par val om vilken typ av spelare vi är och vilken klass vi vill spela som. Är du den som gillar att springa fram och skjuta i rambo still, finns det stöd för detta, är du den mer luriga typen och gärna sätter minor och andra fällor går det fint och är du som jag den som killar att smyga runt för att sedan kniva någon i halspulsådern bakifrån, innan de fattar att man är där, går även detta bra.

Vi börjar ifrån början, du är en hemlig agent, du börjar jobba på en ny okänd underrättelse avdelning i USA och ska rädda världen ifrån den muslimska terroristen Al-Shaheed. Du skickas till Saudiarabien för att söka upp honom och komma fram till varifrån han fått sina högteknologiska vapen. I Saudiarabien tvivlade jag faktiskt på om jag skulle spela klart spelet, uppdraget känns klyschigt, handlingen tunn som löksoppa och luktade ungefär likadant. Men efter Saudiarabien fördjupas plotten och plötsligt blir spelet mer varierat. Istället för att bara springa runt och skjuta måste man börja fundera över vilka av ens fiender man faktiskt skulle må bättre av att alliera sig med och detta tillför en ganska intressant dynamik i uppdragen då andra underrättelsetjänster och krafter kan ha motsatta eller överlappande objektiv. Visa uppdrag sköts dessutom helt utan att man behöver byta bly med motståndaren vilket faktiskt är ett trevligt inslag då och då.

Efter varje uppdrag tilldelas du en summa pengar och återvänder till ett av de olika gömställen som organisationen Alpha Protocol äger, men glömt bort… Där finns en dator som används för inköp av våld och för att flörta med flickor via E-mail. Sen skickar även några män mail ibland, men de är säkert inte så viktiga. Vapen finns det gott om för den som är lagd åt det hållet och varje vapen kan modifieras enormt mycket för att förändra deras skada, rekyl, kapacitet osv. Även Michaels rustning kan modifieras och de tre huvudsakliga sakerna du måste väga mot varandra är kapacitet, hur mycket ammunition kan han bära, ljuddämpning, hur väl kan du smyga runt i den utan att höras och effektivitet, hur väl stoppar den bly ifrån att penetrera Michael och orsaka hans död. Vapnen saknar tyvärr licens namn och istället har de fått ganska ostiga namn som t.ex. Hamiltion Executioner. Detta drar ner känslan lite för mig, vet dock inte riktigt varför.

På tal om att E-maila flickor skojade jag faktiskt inte, Michael är nämligen inte för upptagen för att inte hinna ligga runt i sann James Bond anda och genom mitt genomspelande lyckades jag ligga med tre av fyra möjliga. Hela grejen må vara ganska oskyldig och inte kännas allt för krystat, men det hade varit roligare om det inte vara så uppenbart och varför kan jag inte ligga med Al-Shaheed? Michael skickar helt klart ut lite gay-vibbar då och då, hade kunnat vara roligt.

En sak man glömde aktivera innan spelet skickades till pressarna är AI. Fienderna är riktigt riktigt korkade och springer oftast bara fram och tillbaka eller rakt emot dig. De försöker ta skydd men inte helt övertygande och du kan oftast bara springa runt skyddet och spöa dem på nära håll eller vänta ut dem för de ställer sig upp efter en stund, då de tröttnat på att huka sig. Utmaningen ligger oftast snarare i att dyrka upp lås och att försöka övervinna den omänskliga rekylen i Michaels vapen, snarare än att överlista fienderna.

Vi har börjat bli vana vid att utvecklarna vill begränsa oss ifrån att göra vissa saker på vissa platser av vissa anledningar. Men i Alpha Protocol har man gått lite väl långt. istället för att ha friheten att hoppa var man vill går detta endast vid speciellt utsatta interaktionspunkter. Detta har vi sett tidigare i spel som t.ex. Resident Evil 5 och det har fungerat, men i Alpha Protocol kan man inte ens hoppa ner ifrån en container på vilken sida man vill, något som borde göras genom att helt enkelt bara gå fram till kanten och fortsätta, nej utan du måste ställa dig på mitten av contrainern och trycka X så att han hänger sig på kanten och inväntar ditt nästa kommando, i ett annat spel hade man alltså nu haft möjligheten att klättra upp igen eller släppa taget för att trilla ner. Men i Alpha Protocol finns bara alternativet ”Släpp”. Varför blir jag då ens tillfrågad? Varför släpper han inte bara av dig själv? Man skulle kunna tro att det finns ett strategiskt element i att trilla ner just vid en speciell tidpunkt för att överraska en fiende, men eftersom inga höjder är höga nog ser fienderna dig alltid där du hänger och väntar på ännu ett X-tryck.

Grafiken i spelet är fruktansvärd för att säga det minsta. Obsidian har valt att använda sig av Unreal Engine 3 (en motor som bara borde få dö!) och gjort ett riktigt ruttet jobb för kvalitén på karaktärerna och miljöerna är enormt varierande och jämfört med spel som Metal Gear Solid 4, Uncharted 2 och Splinter Cell: Conviction är det nästan lite pinsamt. De filter som används för att skapa oskärpa och andra filmiska effekter misslyckas totalt och ibland försvinner allt i ett moln av oskärpa och det verkar som ”kameramannen” glömmer bort att fokusera på det som är viktigt. Vidare är effekterna som blod, explosioner och rök pinsamt dåliga. Grafiken är alltså ett stort minus för ett annars trevligt spel, vilket är tråkigt. Jag är osäker på om det endast är PS3-versionen som lider av dessa problem men jag tror att det är ganska lika oavsett plattform.

Kontrollerna i spelet lämnar även dem en del att önska. Man må lära sig dem ganska snabbt men ibland är det väldigt svårt att få Michael att göra det man vill. I 90% av fallen flyter allt på utan några som helst problem, men sen är det 10% av fallen som man fastnar i dörrar under eldstrider, råkar ”gömma sig” vid en midjehög väg (som är standard i alla tredjepersons spel sedan Gears of War) och kommer inte los. När man trycker upp sin meny för att navigera mellan tillbehör, färdigheter och ammunitionstyper känns kontrollerna väldigt märkliga. Bläddrar gör man med L2/R2, men ibland går det även bra med piltangenterna, varför vet jag inte. Utan direkt några ledtrådar måste man dessutom navigera i en meny med L3-spaken vilket förvirrar ibland, speciellt under stridens heta, då en ny typ av granater måste fram fort.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Alpha Protocol är ett trevligt spel som faktiskt för in mycket nytt och uppskattat till en genre som annars domineras av Hideo Kojima och Metal Gear serien. Dialogerna är roliga och möjligheten att prata sig ur situationer och omvända fiender till vänner är väldigt intressant då man känner att man faktiskt skapar sin egen historia och är inte bara en betraktare i Hideo Kojimas välregisserade manus. Hackningen av datorterminaler, hänglås och larmstationer är trevliga inslag som gör att upplevelsen blir lite mer varierad än många andra spel i samma genre.

Tyvärr finns det även negativa delar med spelet och de kan summeras rakt av till rent tekniska, grafiken är undermåttlig, karaktären fastnar i saker och AI:n är helt otroligt korkad. Tyvärr är de tekniska problemen så påtagliga att de drar ner betyget väldigt mycket. Tänk er Alpha Protocol drivet av samma motor som Uncharted 2 och samma kontroller och vi har ett 4/5 spel, men nu kan jag inte motivera att ge det mer än 2.5/5. En trevlig spelupplevelse men väldigt oslipad.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *