Recension – Call of Duty: Vanguard

Nytt år betyder naturligtvis även att det kommit ett nytt Call of Duty, det är sen gammalt. I år är det Sledgehammer Games som stått för utvecklingen och skådeplatsen är åter igen andra världskriget.

Vanguard - 1
Jag vet inte hur många spel jag spelat genom åren där detta krig är i fokus men många år det och varken jag eller resten av spelarna verkar tröttna på att utrota nazister på löpande band. Berättelsen den här gången är dock en fiktiv sådan om ett förband med ett gäng brokiga människor med blandad bakgrund.

I spelets början infiltrerar du ett av nazisternas många tåg varpå du senare hamnar på en ubåtsbas där uppdraget inte riktigt går som planerat. Karaktärerna blir tillfångatagna av den ondsinte Hermann Freisinger varpå en i förbandet blir brutalt mördad.

Premissen i spelet är riktigt häftig, under diverse tillbakablickar under förhör med nazisterna så berättas karaktärernas bakgrund och hur de kom att hamna i den situation de försatt sig i. Trots allvaret med andra världskriget i fokus så bjuds det också på mycket humor i stil med klassiska filmer som Kellys hjältar då karaktärernas personligheter är minst sagt härliga. Jag fattade snabbt tycke för den ryska krypskytten Polina och den snabbkäftade Wade.

Vanguard - 2
I vanlig ordning så är kampanjen dock en snabbt avklarad historia som varar i runt 5-6 timmar. Jag spelade igenom spelet på Veteran så för mig tog det dock några extra timmar då man dör en hel del på den svårighetsgraden. De nio olika uppdrag det bjuds på är dock väldigt varierade, ena sekunden infiltrerar du ubåtsbaser och i nästa sitter du i ett krigsplan uppe i luften.

Flerspelarläget är sig likt så även denna gång men jag uppskattar det faktum att man plockat bort springandet på väggar och annat futuristiskt trams som präglat många av spelen i den här serien på senare år. Det hela känns betydligt mer avskalat och sansat utan att man sparat in på tempot.

Det finns en lång rad kartor redan från start och de är allt från enorma med stöd för över tjugo spelare per lag till väldigt små där de endast består av ett antal olika rum.

Jag gillar att man använt sig av karaktärerna i kampanjen även till flerspelarläget och var och en av dessa har ett eget favoritvapen vilket innebär att karaktären stiger i nivå snabbare om du använder dig av just detta vapen. Det finns även en hel del saker att låsa upp i form av vapen, emblem och mycket annat vilket gör att detta är ett spel som räcker länge.

Den största förändringen i år är helt klart själva Zombies-läget. Tidigare har det som bekant gått ut på att man ska göra en rad olika kryptiska sysslor i form av ”easter eggs” som varit allt från enkelt till i princip omöjligt beroende på spel och karta. Den här gången är den delen betydligt mer begriplig och underhållande då det snarare är ett renodlat ”horde mode” där du ska springa in i diverse portaler och göra uppdrag medan svårighetsgraden successivt ökar.

Vanguard - 3
Jag hade ruskigt roligt i det här läget tillsammans med kompisar och det är enormt beroendeframkallande trots att varje runda tar över en timma. Inför den här recensionen har jag under den gångna veckan lagt över 40 timmar på spelet totalt och jag har aldrig någonsin haft tråkigt.

Call of Duty: Vanguard uppfinner inte hjulet på nytt men det är ett spel som hela tiden roar mig som spelare och det säger en del. Många har jämfört spelserien med mat från McDonalds i syftet att man alltid vet vad man får när man köper ett nytt spel. I år skulle jag dock säga att Vanguard är ett stort mål på en finare kedja och med en rejäl plusmeny!

Testad version: Xbox Series X

Vi fick recensionskoder till spelet av Activision

Största +

Kampanjen är välskriven och underhållande
Härliga karaktärer med en del humor
Zombies-läget är det bästa någonsin i serien
Varierade kartor i flerspelarläget

Största –

Man tål fortfarande på tok för lite i PvP

9av10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *