Recension – Project Zero: Maiden of Black Water

Fatal Frame-serien (eller Project Zero som den heter här) började ursprungligen på PlayStation 2 och beväpnad med en kamera som enda vapen så är det din uppgift att ge dig ut på spökjakt.

PZ - 1
Project Zero: Maiden of Black Water är inte ett nytt spel utan det släpptes från början till Wii U för sex år sedan. Detta är dock första gången jag testar en del i den här spelserien och som skräckälskare var mina förväntningar höga.

Maiden of Black Water utspelar sig på berget vid namn Hikami i Japan och det är med andra ord klassisk, japansk skräck i stil med The Ring som serveras. Berget är en plats där många valt att avsluta sitt liv och det har resulterat i att hundratals spöken springer runt och gör livet surt för besökarna av någon anledning. Berättelsen i det här spelet är till en början rätt obegriplig och konstigt skriven. Du växlar mellan tre olika huvudkaraktärer mellan kapitlen och oftast består uppdragen av att du ska leta upp en försvunnen person.

PZ - 2
Det som känns aningen frustrerande med det här spelet är att kontrollen är ganska dålig samt det faktum att karaktärerna rör sig fruktansvärt långsamt. Det blir på något vis bökigt att hala fram kameran under stridens hetta och byta perspektiv. Spelet är dock inte direkt utmanande i sig utan frustrationen ligger som sagt i tempot och kontrollen.

Trots att Maiden of Black Water hade känts gammalt redan år 2015 så har det ändå en viss charm och spelets strider hör till den absoluta höjdpunkten. Det är helt enkelt beroendeframkallande att springa runt och ta död på spöken i bästa Pokémon Snap-anda.

Trots att spelet från början var skapat för Wii U så har man snyggat till grafiken ganska rejält och på Xbox Series X är det stundtals löjligt läckert när det kommer till miljöerna man rör sig i. Antalet miljöer är dock på tok för få och jag vet inte hur många gånger jag sprang igenom samma områden fast ur en annan karaktärs synvinkel.

PZ - 3
Project Zero: Maiden of Black Water är aldrig särskilt otäckt eller spännande, det bygger snarare på att spelet etablerar en viss stämning och mystik som påminner väldigt mycket om klassiska japanska skräckfilmer och i det avseendet har man lyckats. Det är inget mästerverk på något vis men inte heller ett dåligt tidsfördriv.

Största +

Inspirerat av klassisk skräck
Beroendeframkallande strider

Största –

Förvirrande berättelse
Bökig kontroll

7av10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *