Recension: Doom Eternal

Att det är hela fyra år sedan id Software släppte den efterlängtade rebooten av Doom kan man knappast tro. Inte bara lyckades de göra en modern version av en klassisk spelserie, de lyckades nästintill överträffa originalen på alla sätt och vis. Nu är den stenhårda uppföljaren Doom Eternal här!

Eternal - 3
Det dröjer inte mer än några sekunder efter jag startat Doom Eternal förrän jag dräpt åtskilliga demoner, marinsoldater och annat som helvetet spottat ur sig och redan från start är tempot uppskruvat till max. Om förra spelet var en energidryck så är Doom Eternal en adrenalinspruta rakt in i hjärtat utan dess like och jag skulle ärligt talat inte velat ha det på något annat sätt.

Förra spelade utspelade sig på Mars mestadels medan Eternal till stor del äger rum på jorden dit helvetsdemonerna nu öppnat portaler för att ställa till med ännu mer jävelskap. Du spelar i vanlig ordning som den namnlösa soldaten Doom Slayer och det blir din uppgift att än en gång visa att man inte är en person man ska mucka med. Någon form av berättelse existerar i princip inte i Doom Eternal, eller jo, fast den är så sekundär att id Software lika gärna hade kunnat skippa den. Slakten av demoner är allt som räknas i Dooms universum och så även denna gång.

Doom Eternal har en lite annan inriktning än det förra spelet och denna gång har man istället valt ett upplägg som påminner en hel del om klassiska Metroid Prime med en stor, öppen spelvärld där man kan röra sig fritt mellan olika områden. Emellanåt får du även besöka Doom Slayers rymdskepp där man kan botanisera bland uppgraderingar, nå specialuppdrag och annat smått och gott.

Eternal - 2
Metroidvania-upplägget passar Doom Eternal som handen i handsken och trots det adrenalinstinna tempot så varvas skjutandet även med plattformsmoment och det märks att Doom Slayer är en betydligt mer rörlig karaktär denna gång då han både kan svinga sig runt, dubbelhoppa och använda en dashrörelse i luften. Jag tillhör den skaran som uppskattar plattformandet i Doom Eternal enormt mycket även om jag vet att en del kritiserat momenten för att dra ner tempot vilket jag inte alls håller med om.

De flesta störra möten med fiender sker i stora, öppna arenor som snarare påminner om Unreal Tournament och att hålla sig i rörelse är ett måste om du inte vill bli förvandlad till slarvsylta efter två sekunder. Plattformsmomenten känns därmed också som en träning inför vad som komma skall i ett spel som successivt blir svårare och svårare, du kommer därmed också få användning för dina akrobatiska färdigheter även under striderna.

Eternal - 1
Mitt största klagomål på Doom Eternal är dock den ständiga bristen på ammunition som enligt mig rimmar illa gentemot vad Doom faktiskt står för som spelserie. För att få välbehövliga kulor till dina olika vapen måste du använda motorsågen emellanåt samt använda olika avrättningar när fienderna har lite hälsa kvar. Detta gör att Doom Eternal i princip bara kan spelas på ett sätt på de högre svårighetsgraderna och det är det sätt utvecklarna vill att du ska spela på.

Trots lite kritik ovan så är Doom Eternal dock ett helt makalöst bra actionspel och det har den absolut bästa kampanj jag spelat sedan Titanfall 2 vilket säger en del om kvaliteten. Älskade du föregångaren lär du älska även Eternal innerligt!

Största +
Ett långt och utmanande äventyr
Samtliga vapen är tillfredsställande att använda
Metroidvania-upplägget passar serien perfekt

Största –
Ständig brist på ammunition
Inga traditionella dödsmatcher online

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *