Recension: Nioh 2

När jag recenserade Nioh för ganska exakt tre år sedan så delade jag ut högsta betyg, det var inte bara inspirerat av From Softwares fantastiska spel utan det kunde också stå på egna ben tack vare en rad andra funktioner. Nu är uppföljaren här och på förhand var jag enormt entusiastisk.

Nioh 2 - 3
Det första spelet fokuserade på karaktären William (som även funnits i verkligheten) och hade både en riktigt engagerande berättelse som grep tag i mig samt att det var utmanande och välbalanserat. Det första som slår mig i uppföljaren är att man helt skippat en karaktär med personlighet och istället låtit spelaren designa sin egen karaktär från grunden. Karaktärseditorn är vansinnigt detaljerad och låter dig skräddarsy ditt utseende in i minsta detalj.

Även om det ibland kan kännas uppfriskande att få skapa sitt eget utseende och sätta personlig prägel på protagonisterna i ett spel så gör det ändå att Nioh 2 känns aningen opersonligt som uppföljare. Berättelsen är betydligt mer flummig än i första spelet och jag blir aldrig lika engagerad som jag blev i Williams livsöde i föregångaren. I From Softwares spel fungerar detta på ett helt annat sätt då världen är mystisk och för att man i princip gör sin egen berättelse på grund av hur spelet är uppdelat.

Nioh 2 - 2
Nioh 2 känns i mångt och mycket som den lataste formen av uppföljare Team Ninja kunde göra, kartskärmen från föregångaren där man väljer uppdrag är tillbaks även här och jag får aldrig riktigt känslan av att världen hänger ihop på något vis. I föregångaren fungerade detta betydligt bättre då spelet drevs framåt av berättelsen på ett helt annat sätt men nu känns det som att jag spelar lösryckta episoder ur någon namnlös samurajs liv istället.

Det mesta är sig ärligt talat likt i Nioh 2 och så även det briljanta stridssystemet där du kan växla mellan höga, mellan och låga attacker genom att växla ”stance”. Faktum är att hade spelet inte hetat Nioh 2 så hade jag lika gärna kunnat tro att jag spelade någon form av expansion till ettan och det är därmed alltså mer av samma sak som det bjuds på.

Ett betydligt större fokus har denna gång lagts på att du ska spela tillsammans med andra då spelet stundtals inte känns balanserat för en ensam spelare på samma sätt som föregångaren gjorde. Överallt på marken dräller det av ”summon signs” där du kan ta hjälp av andra människor och det går även utmärkt att spela tillsammans med vänner. Detta bidrar till att Nioh 2 stundtals blir en väldigt frustrerande upplevelse för personer som vill spela äventyret själva utan att ta hjälp av andra. I exempelvis From Softwares spel har funktionen också funnits men där är det mer en sista utväg ifall du skulle sitta fast på samma boss i flera timmar, i Nioh 2 känns det snarare som en nödvändighet stundtals.

Nioh 2 - 1
Nioh 2 är en uppföljare som känns precis som det första spelet fast aningen mer opersonligt. Inlärningskurvan med all information som kastas mot dig omedelbart är stundtals brutal och det är nästan ett måste att ha spelat föregångaren innan om man vill komma in i spelet så smidigt som möjligt. Även om detta är ett riktigt bra spel så är det ändå med ett visst mått av besvikelse som jag delar ut betyg, jag hade ärligt talat väntat mig mer av en uppföljare till ett spel som jag delade ut högsta betyg till för tre år sedan.

Största +
Stridssystemet är makalöst bra precis som i ettan
Ett långt äventyr med mycket att göra

Största –
Betydligt mer opersonligt denna gång
Nästan ett måste att spela med andra

7av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *