Recension: Decay of Logos

decayoflogos_01En färgglad öppen värld med oförlåtande fiender och miljö. Decay of Logos är ett snyggt projekt av Amplify Creations och Rising Star Games och följer en vithåriga tjej och en mystisk älg på ett hämndäventyr. 

När spelet börjar så vaknar tjejen, som faktiskt heter Ada, upp i en brinnande by tillsammans med en mystisk älg som hon följer med. Så pass löst startar berättelsen i Decay of Logos och det är upp till spelaren att ta reda på mer om vad som har hänt genom att utforska världen. Låt mig till att börja med säga att världen är riktigt läcker med härliga färger och miljöer. Den första miljön är nog min favorit då det är ett ganska öppet gräslandskap med bergsvägar och öppen himmel vilket sätter en härlig sommaratmosfär. 

Direkt när jag får ta kontroll så undersöker jag och hittar föremål i världen som agerar tutorial, inte helt olikt Dark Souls-serien (jag är ganska säker på att flera ljudeffekter är samma som i den spelserien dessutom) och jag börjar vifta med mitt första svärd. Varje sving, som kommer i lättare eller hårdare attack, drar ner min stamina-mätare så det blir en direktkurs i resurshantering när jag möter min första fiende. Det som retade mig direkt var att fienden inte fick nån effekt av mina attacker: när jag träffar så ryggar de inte tillbaka en centimeter utan fortsätter obehindrat sina attacker. Det är en mechanic som jag kan godkänna för gigantiska eller bepansrade fiender men för en ”vanlig, liten zombie”  så borde mina attacker ge någon form av feedback kan jag tycka. Istället får jag spendera en evighet på att locka ut långsamma attacker ifrån fienden först innan jag går in för några få, snabba attacker för att sedan backa igen och börja locka ut nästa attack. 

decayoflogos_03

Det kändes efter ett tag på tok för långsamt så jag började springa förbi fiender i hopp om att finna ny utrustning som kan göra slut på dem snabbare. Det slutade allt för ofta i en återvändsgränd med en hord fiender efter mig och jag fick erkänna förlust och respawna vid min senaste sparplats. Jag lyckades däremot snappa upp flera bär som jag kan mata älgen med för att bygga upp dess tillit och det var något som jag tycker känns ganska unikt och spännande. Jag fick lov att börja rida på älgen men den gick på tok för långsamt och gick knappt att styra alls, så den idén gav jag snabbt upp. Ungefär såhär såg mina första timmar ut och det var ren frustration vid varje konfrontation med fiender, vilket är riktigt synd. 

Jag hade gärna sett stridssystemet finputsas mycket mer. Det känns som en väldigt tam version utav ”Soulsbourne”-stilen vilket i sig inte är fel, men avsaknaden av feedback och fiender som kan suga upp en absurd mängd skada gör att varje strid stannar upp spelet helt och hållet, såvida man inte springer förbi. Risken är dock att man till slut ändå dör för att man inte hittar rätt väg och då börjar processen om igen. Miljöerna är fortfarande fantastiska och jag gillar idén med att bygga tillit till älgen, men rent spelmässigt så är det på tok för segt och frustrerande i mitt tycke. 

decayoflogos_02

Det bör också nämnas att jag har avvaktat med min recension då spelsläppet kryllade utav buggar och det utlovades patchar för att åtgärda detta. Jag har nu inte stött på så många spelbrytande buggar, men några har ändå visat sig så som att FPS droppar ner otroligt ibland eller att min karaktär fastnar i terrängen. 

Största +
Miljöerna är vackra

Största –
Striderna är sjukt sega
FPS droppar

5av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *