Recension: The Messenger

Att retrogenren som fenomen kommit att få starkt fäste under 2000-talet kommer knappast som någon nyhet, renodlade mästerverk som Shovel Knight och svenskutvecklade Hotline Miami har slagit ned som en bomb på marknaden och blivit älskade världen över. När Sabotage Studio utannonserade The Messenger blev jag eld och lågor över musiken och den grafiska stilen och nu är spelet äntligen här till Sonys konsol.

Messenger - 2
Faktum är att spelet för mig inte är helt och hållet nytt, jag spelade det nämligen på Nintendo Switch redan förra året men det hindrar mig inte det minsta från att ha lika roligt med spelet på PlayStation 4. Detta är ett spel som hyllar en lång rad klassiker, bland annat Ninja Gaiden, Metroid och många andra och bland den hårda konkurrensen inom ”nyretro”-genren så är The Messenger en av de allra bästa titlarna.

Som en namnlös ninja får du i uppdrag att bära en mystisk pergamentrulle till toppen av ett berg men det är inte förrän uppdraget är avklarat som spelet öppnar upp sig på riktigt. I början av The Messenger är det mer traditionella banor som du går igenom men några timmar in i spelet ändrar sig hela konceptet och blir plötsligt ett Metroidvania-aktigt äventyr med en öppen värld.

Messenger - 3
Då spelet börjar i 8-bitarsstil kommer det sedan att växla till mer 16-bitsinspirerad grafik och hela den förvandlingen är vansinnigt läckert presenterad. Mycket av charmen och nöjet i spelet kommer från det helt mästerliga soundtracket signerat artisten Rainbowdragoneyes och detta består av välkomponerade låtar som fastnar i huvudet omedelbart till den grad att jag frekvent lyssnar på dessa på Spotify.

Som plattformsspel är The Messenger närmast perfekt med otroligt responsiv kontroll, feta bossar och en nivådesign att dö för. För de som var med när det begav sig känns Sabotage Studios skapelse lite som ett kärleksbrev till en genre som närmast varit utdöd i flera år.

Messenger - 1
The Messenger är inte bara en fantastisk hyllning till Ninja Gaiden, det är också ett spel som står på egna ben och i mångt och mycket är bättre än de titlar det inspireras av. Oavsett om du var med på 80-talet eller inte så är detta ett spel som helt enkelt måste spelas och det är dessutom ett av de bästa indiespelen någonsin.

Största +
Musiken är mästerlig
Vansinnigt snygg pixelkonst
Kontrollen är responsiv och grym

Största –
Sista delen håller inte riktigt lika hög klass

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *