Recension: Devil May Cry 5

Capcom har verkligen inte legat på latsidan det senaste året, vi har både fått ta del av storsäljaren Monster Hunter World, skräckeposet Resident Evil 2 och nu äntligen en femte del av Devil May Cry. Framgångssagan tycks aldrig ta slut men lever även Devil May Cry 5 upp till förväntningarna?

DMC5 - 3
För några år sedan släpptes DmC, en slags ”reboot” av hela serien och trots det blandade mottagandet så tyckte jag personligen att det var ett av seriens absolut bästa spel. Många önskade sig dock hellre en uppföljare på fyran och det är här Devil May Cry 5 kommer in i bilden då händelserna i DmC ignoreras helt och hållet.

Efter en minst sagt helt vansinnig introfilm där Dante och Nero slaktar demoner på löpande band samtidigt som nytillskottet Nico fimpar cigaretter i pannan på elakningarna så visar Capcom att de återigen tänker befästa sig som kungar på actiontronen.

DMC5 - 2
Devil May Cry 5 är ett töntigt spel, ett löjligt spel och framför allt försöker det vara så ”edge” som det bara går och trots att jag egentligen borde ogilla det så verkligen älskar jag den tokiga inramningen. För en 16-årig pojke är detta antagligen drömmen som blir verklighet när det kommer till action, nu-metal, svordomar och annat men likväl sitter jag som 35-åring med ett flin på läpparna hela tiden jag spelar.

Hela tre stycken karaktärer finns att tillgå i femman och bland veteranerna Nero och Dante trängs nykomlingen V som inte bara bjuder på spelets mest intressanta kampstil utan också den överlägset roligaste. Dante kan i vanlig ordning förlänga sina kombos genom att byta vapen, Nero har olika prostetiska armar han kan växla mellan och V, ja, han har två stycken djur som sköter striderna åt honom. Genom olika knapptryckningar kan han frammana antingen en varg eller en fågel och att beskriva detta i text är minst sagt svårt. Efter att djuren försvagat fienderna kan V själv teleportera sig fram och dela ut nådastöten med sin käpp.

Då detta bygger på samma spelmotor som Resident Evil 2 är det hela förstås rent löjligt snyggt till den grad att det är ett av den här generationens mest tekniskt imponerande spel. Karaktärernas ansikten är otroligt detaljerade och de vansinniga stridsanimationerna är så läcka att man nästan ramlar baklänges i soffan.

DMC5 - 1
Devil May Cry 5 uppfinner inte hjulet på nytt och det försöker heller inte göra det. Det är dock seriens absolut bästa spel och knuffar därmed ned trean från tronen i min mening, Capcom visar återigen att man kan det här med snabba actionspel med tight kontroll och det enda som faktiskt stör helhetsintrycket något är de mikrotransaktioner med röda klot man envisats med att inkludera.

Oavsett om du är helt ny eller gammal veteran när det kommer till serien så har Devil May Cry 5 något att erbjuda, i alla fall om du vill känna dig cool när du spelar och det är ju som vanligt hela syftet med serien!

Största +
Sjukligt roande strider
Extremt snyggt rent tekniskt
Musiken är grym

Största –
Mikrotransaktionerna känns inte lika heta

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *