Recension: Call of Cthulhu

Författaren H.P. Lovecraft har i över 100 år både roat och skrämt sin publik med sina skräckinjagande berättelser och detta är faktiskt inte första gången de tar klivet över till spelens värld. Den här gången är det upp till utvecklaren Cyanide Studios att försöka tolka hans minst sagt makabra verk men frågan är om det någonsin gjorts så här bra tidigare.

Cthulhu - 1
När jag gav mig in i Call of Cthulhus värld var det helt i blindo, jag hade nämligen knappt läst något alls om spelet tidigare och visste därmed inte alls vad jag skulle förvänta mig. Spelet börjar med att den nedsupne privatdeckaren tillika spelets huvudperson Edward Pierce får ett besök på sin detektivbyrå av en mystisk man som vill att man ska undersöka hans dotters mystiska död. Till en början låter detta som ett generiskt uppdrag men det visar sig ganska snart vara något mycket värre i görningen vilket den som kan sin Lovecraft säkerligen kan lista ut.

Pierce beger sig till Darkwater Island, den obehagliga ö som spelet utspelar sig på i jakt på ledtrådar och ursprungsbefolkningen visar sig vara allt annat än medgörliga i vanlig ordning. Större delen av spelet går ut på att precis som i Sherlock Holmes-spelen gå runt och undersöka ledtrådar, återskapa brottsplatser samt prata med folk i syfte att pressa dessa på information. Det låter på papperet kanske inte så spännande men faktum är att det är just det, Call of Cthulhu har en atmosfär det var väldigt länge sedan jag upplevde i ett spel.

Cthulhu - 2
Hela tiden när jag går runt och utforskar får jag känslan av att det finns ett underliggande hot och att någonting hemskt kan inträffa precis när som helst (och det gör det också) och det är detta som gör att Call of Cthulhu står ut från mängden när det kommer till berättelsedrivna spel. Trots att detta i grunden är en ganska lågmäld upplevelse med vissa inslag av strider så sitter jag som klistrad från början till slut i den drygt 10 timmar långa berättelsen. Det här är ett sånt spel där jag vill upptäcka precis allt, läsa varenda dokument jag kommer över och uttömma varje svarsalternativ som personerna i världen sitter på.

Rent tekniskt är inte Call of Cthulhu särskilt imponerande, grafiken ser sådär ut och ansiktsanimationerna lämnar en hel del i övrigt att önska samt att spelet har en del buggar. Det gör dock inte speciellt mycket för att störa helhetsintrycket, jag har inte varit så här förlåtande mot ett spel på länge och mycket av det beror på den helt fantastiskt uppslukande värld som Cyanide Studios förvandlat Lovecrafts berättelser till. Man låter helt enkelt skavankerna slinka mellan fingrarna då man blir helt fast, ett fenomen som även präglade Deadly Premonition som enligt mig var ett av förra generationens mest underskattade spel.

Cthulhu - 3
Call of Cthulhu är inte bara en av årets största överraskningar för min del, jag gick in med noll förväntningar och fick nöjet att uppleva det bästa berättelsedrivna spelet jag lagt vantarna på sedan Danganronpa, det är även något av det bästa jag spelat i år överhuvudtaget. Oavsett om du redan är frälst på Lovecrafts berättelser eller bara vill ha ett obehagligt äventyr framför dig så finns det inget mer givet att spela nu under Halloween än Call of Cthulhu. Hatten av till Cyanide Studios, ni lyckades med bravur!

Största +
Fantastiskt atmosfär och stämning
Genuint obehagligt hela spelet genom
En värld där man vill upptäcka precis allt

Största –
Ansiktsanimationerna är sådär

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *