Recension: Mega Man 11

Mega Man är utan några som helst tvivel en av de spelserier som haft störst inverkan på mitt 35-åriga liv. Jag minns fortfarande hur jag och min far satt och spelade NES-spelen när de släpptes och den blå bombaren har sedan dess haft en stor plats i mitt hjärta. Av ovan nämnda anledning var Mega Man 11 ett av de spel jag sett fram emot mest i år och lyckan var total när recensionskoden äntligen anlände men håller spelet hela vägen?

MM11 - 1
Jag började faktiskt värma upp inför Mega Mans elfte äventyr redan i somras genom att spela igenom de tidigare spelen för sisådär tjugonde gången via de nyligen släppta samlingarna till Nintendo Switch och titlarna var precis lika bra som jag minns dom. Det första som slår mig när jag startar Mega Man 11 är hur pass annorlunda spelet känns jämfört med de tidigare titlarna. Designen påminner snarare om PSP-spelet Mega Man: Powered Up och jag kände mig inte helt bekväm med hur det hela såg ut till en början.

Självfallet är det den ondsinte Dr. Wily som är i farten igen och handlingen behöver nog ingen närmare presentation vid det här laget. Mega Man måste besegra åtta stycken robotmästare som blivit elaka, få deras vapen och sedan ge sig ut på jakt efter Wily som uppenbarligen fortfarande inte lärt sig efter tio spel.

MM11 - 2
Den stora nyheten i elfte spelet är Double Gear-systemet som i min mening snarare förstör mer än vad det tillför. Principen är den att genom ett tryck på L1 eller R1-knapparna kan du antingen sakta ner tiden alternativt få starkare skott i de olika bössorna. På papperet låter detta som en kul idé men att bygga ett helt Mega Man-spel kring denna princip känns framför allt väldigt onödigt då man haft ett fungerande koncept i tio spel innan. Systemet känns mest som en gimmick för att skapa något nytt i en genre där ingen efterfrågat förändring och att merparten av banorna är uppbyggda kring Double Gear känns mest tråkigt.

Banorna varierar från rent geniala som i Blast Mans och Fuse Mans fall till slentrianmässiga och ganska dåliga designade som i fallet med Block Man och Bounce Man. Hela tiden får jag intrycket av att Mega Man 11 är en ganska splittrad slutprodukt där man inte riktigt trott på vad man försökt göra och fått det att hålla hela vägen. Det bör också nämnas att kontrollen är bra mycket sämre än i något av de tidigare spelen och enkla saker som att ramla ner i trånga passager kan bli problem då Mega Man kan fastna emellenåt.

MM11 - 3
Mega Man 11 är absolut inte ett dåligt spel, tvärtom, det är riktigt kul att återigen få stifta bekantskap med den blå bombaren men det är fortfarande det överlägset sämsta i själva huvudserien. De två senaste titlarna var skapade av Inti Creates och hade en bedårande och retrodoftande charm men det här känns snarare som en uppföljare till Mighty Nr. 9 än en rak uppföljare till 2010 års mästerliga Mega Man 10.

Trots ganska hård kritik ovan så hade jag ändå riktigt roligt med Mega Man 11, det är helt klart ett spel värt att spela både för nybörjare och för de redan frälsta. Inför Mega Man 12 hoppas jag dock på att Capcom sneglar på vad som gjorde de äldre spelen bra istället för att försöka uppfinna hjulet igen då det inte behövs.

Största +
Mega Man är tillbaka!
Banorna är fantasifulla och mestadels skoj
Flera svårighetsgrader så att även nybörjare kan ha kul

Största –
Musiken är ganska dålig jämfört med den i föregångarna
Double Gear-systemet förstör mer än det gör nytta
Kontrollen sitter inte riktigt

7av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *