Recension: Marvel’s Spider-Man

Jag är en sådan person som har väldigt lätt att bli överdrivet exhalterad inför popkulturella saker. När The Avengers gick upp på bio såg jag den två gånger samma dag, när Persona 5 släpptes var jag nära nog att sjukanmäla mig från jobbet och så vidare. Ofta är jag väldigt fylld av intryck direkt efter att jag avnjutit ett spel eller en film så jag har svårt att se de brister som oftast finns där i någon utsträckning.

SpiderMan_PS4_02

Inför releasen av Marvel’s Spider-Man till PS4 har min hypenivå slagit i taket för längesedan och spelet har tillsammans med Red Dead Redemption 2 och Forza Horizon 4 till Xbox One varit årets mest efterlängtade för min del. Efter att ha spenderat dussintals timmar med grannskapets vänlige spindelman har jag grubblat, funderat och överlag inte kunnat sluta tänka på spelet. Utvecklarna Insomniac har nämligen förvaltat licensen på ett ypperligt sätt och har av bara farten levererat det förmodligen bästa spelet baserat på Stan Lees superhjälte någonsin och även ett av tidernas bästa superhjältespel överhuvudtaget.

Spider-Man inleds med en rivstart, där Peter Parker och hans alter ego till slut sätter dit New Yorks egen Kingpin, Wilson Fisk. Den inledande nivån är en perfekt introduktion till spelmekaniken, från svingande genom New York till slagsmål. Efter sin triumf är Spider-Man förståeligt ganska nöjd med sig själv och tillvaron. Det dröjer dock inte lång tid förrän en rad andra gäng börjar röra på sig i hopp om att ta en del av den kaka som Kingpin lämnat efter sig. Detta startar en rad händelser som kommer att förändra livet för Peter Parker på radikala sätt.

Det kanske allra bästa med Spider-Man är att vi redan från start möter en mer rutinerad hjälte än vi är vana vid. Vi slipper alltså bakgrunden med den radioaktiva spindeln, vi slipper få se farbror Ben bli skjuten en gång till och vi kan hoppa direkt in i äventyret. Bekanta ansikten som Mary Jane och faster May dyker självklart upp, tillsammans med en lång rad karaktärer från Spider-Mans breda galleri av skurkar. Berättelsen är faktiskt en oväntat positiv del av spelet och Insomniac vrider och vänder på bekanta berättelser för att skapa ett helt eget Spider-Man-universum och de gör det alldeles strålande.

SpiderMan_PS4_03

Utan att avslöja något innehåller berättelsen flera spännande och oväntade vändningar som leder fram till en tillfredsställande final, som samtigt lämnar berättelsen öppen för en (förhoppningsvis oundviklig) uppföljare. Röstskådespelarna är genomgående strålande och Laura Bailey sticker som alltid ut lite extra, denna gång som Peter Parkers f.d flickvän Mary Jane Watson. Det enda problemet jag har med berättelsen är att en viss karaktärs utveckling byggs upp ganska långsamt under spelets gång bara för att ta sjumilakliv under den sista akten, vilket förtar en del av den personlighet som karaktären visat prov på tidigare i spelet.

Men när allt kommer till kritan är det inte berättelsen och inte heller de vansinnigt underhållande striderna som stjäl showen i Marvel’s Spider-Man. Det är svingandet.

Inte sedan Spider-Man 2 har en utvecklare lyckats fånga den magiska känslan av att utforska New York flygandes genom luften och svinga sig fram från Empire State Building, genom Central Park och ned till Brooklyn Bridge. Åtminstone inte förrän nu. Faktum är att Insomniacs spelmekanik för svingande är så brutalt bra att jag har svårt att sätta ord på det. Jag har spenderat timtals med att bara svinga runt i den fantastiskt återskapade staden för att bara njuta av spelmekaniken, samt ta mig an ett sidouppdrag eller ett slagsmål med skurkar när jag känner för det. Jag vågar knappt säga det men jag anser att Insomniac har skapat den klart bästa svingmekaniken i något spel som Spider-Man medverkat i. Inklusive Spider-Man 2.

SpiderMan_PS4_01

Sonys val att para ihop Spider-Man med Insomniac har visat sig vara ett genidrag och utöver spelmekaniken är spelet ett tekniskt mästerverk på alla plan. New Yorks skyline har sällan varit vackrare, åtminstone inte i digital form.

När jag satte mig för att skriva denna recension hade jag bestämt mig för att sätta betyg 9/10. Jag stör mig som sagt lite på hur berättelsen utspelas fram emot den sista akten och jag har faktiskt stött på en bugg eller två som har krävt att jag laddar om min senaste sparfil när jag fastnat inuti en byggnad som jag inte ska kunna vara inuti.

Men allt eftersom orden har flödat ur mig har jag börjat fundera. Och faktum är att jag har haft roligare med Marvel’s Spider-Man än något annat spel till PlayStation 4 (möjligtvis med undantag för Yakuza-spelen) och det om något förtjänar inget annat än högsta betyg.

Största +
Berättelsen, karaktärerna och röstskådespelarna
SVINGANDET!
Stridssystemet lånar från Batman: Arkham-spelen på bästa tänkbara sätt

Största –
Vissa delar av berättelsen går lite för fort framåt slutet
Ett par karaktärer känns underanvända

10av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *