Recension: Vampyr

Vampyr släpps idag den 5/6 och är utvecklat av Dontnod som tidigare gjort Remember Me och nu senast Life is Strange.

Vampyr_20180528105632

I Vampyr får vi ikläda rollen som Doktor Jonathan Reid expert på blodtransfusioner. När han efter ett antal år i USA återvänder till London hinner han inte mer än stiga i land så blir han biten av en vampyr och här börjar berättelsen om Reid och jakten på hans skapare.

När vi får kontroll över Reid så får vi springa gatlopp för att undvika vampyrjägare som inte bryr sig ett dugg om att Reid är en nyfödd vampyr och inte har en aning om vad han är och vad han kan göra. Gatloppet är såklart en introduktion i hur man slåss, fintar och tar ner fiendernas försvar så man kan bita dem. När man kommit vidare i spelet har man en bra bas att stå på och ingen av tipsen i introduktionen kändes någonsin onödiga. Stridsmekaniken, som påminner mycket om den i Witcher 3, är relativt enkel att använda, men svår att bemästra.

Vampyr_20180528110238

Spelet är väldigt fritt, även om det finns många stängsel och dörrar som blockerar ens väg och kartan (även om den inte är särskilt stor) har mycket innehåll. Över hela kartan finns gömda skrymslen och vrår där man kan hitta brev, lappar och samlarobjekt. Det finns fyra områden att utforska, som alla är sammanlänkade, och ett flertal civila att prata med för information om dem eller det uppdrag man håller på med. Dessutom har de flesta av dem små uppdrag som kallas undersökning, där det kan handla om att hitta en person, sak eller utföra en handling.

 

Svårighetsgraden är direkt sammankopplad med ens skicklighet med stridsmekaniken och ens upplåsta förmågor. Eftersom man får väldigt mycket mer erfarenhetspoäng när man omfamnar (suger livet ur) civila blir det alltså lätt att köpa förmågor om man bestämmer sig för att strunta i etiken och döda alla man kan. Gör man så, blir det dock mindre folk att prata med och uppdrag man skulle ha kunnat göra för dem man dödar försvinner. Dessutom sänker det områdets hälsostatus och dödar man för många, kan andra försvinna eller bli arga och attackera en. Blir det tillräckligt många av områdets innevånare som dör går områdets status ner till noll, alla resterande dör och kartan förändras så att många hus och rum inte går att komma åt längre.

Vampyr_20180528115127

Handlingen fokuserar på Reids jakt på sin skapare, att stoppa epidemin av spanska influensan som härjar i London och ha ihjäl eller stoppa de som står i vägen. De man kan prata med har två huvudområden man kan fråga om; livet i London och personligt liv. Många frågor kan inte ställas om man inte hittat ledtrådar om det ofta är det samtal med andra civila, brev eller dagböcker som kan låsa upp dem. Reid får ibland också välja mellan tre svarsalternativ, som inte går att ändra, och väljer man rätt utifrån den karaktärens personlighet kan det låsa upp nya samtalsämnen, eller låsa ute dem, om man väljer fel.

Vampyr_20180528115135

Vampyr är ett rätt enkelt spel, både grafiskt och storleksmässigt, men det finns ändå mycket innehåll. Hur man väljer att bete sig och vad man gör spelar roll i hur London blir i slutändan och även om det inte är livsavgörande är det intressant att spela ut det två gånger och utforska och uppleva hur London förbättras eller försämras när man hjälper eller tar död på stadens innevånare.

Tyvärr har spelet en enorm brist: laddningstiderna när man startar spelet, dör, eller går in i ett hus är bedrövligt långa, uppemot en minut och när det handlar om ett spel som inte är särskilt stort eller särskilt krävande grafiskt är detta inte acceptabelt. Har man problem i en strid och dör, får vänta i en minut, dör efter 10 sekunder, får vänta en minut till gör det inte humöret gott och frustrationen växer för varje gång. Förutom denna stora brist är även avsaknaden av snabbförflyttning, och att kartan inte visar var personer är, eller hur man hittar vart de nycklar man fått av de man dödat går. Ibland ger nycklarna i beskrivningen ett hum om var man kan hitta dem, som en ledtråd att nyckeln luktar jord och grav, men alltför ofta består ledtråden endast av information om att den går till en låda någonstans. Med viss logik kan man hitta vissa, speciellt om man redan tidigare sett en låst låda eller dörr i närheten av där NPC:n håller till, men i många fall ligger deras låsta hus/kista/skåp långt ifrån eller till och med i andra byggnader.

Vampyr_20180528213901

Sammanfattningsvis är det ett bra spel, där dödandet av fiender och bossar i många fall kräver förståelse av stridsmekaniken. Man kan inte, om man spelar moraliskt och därmed får mindre erfarenhetspoäng, knapphamra för att ta död på fiender, utan man måste ha koll på sin stamina och finta bort fiendernas attacker innan de når en. Detta kräver sin tid, men frustrationen man känner när man dör var 10:e sekund med 1 minuts laddningstid mellan, gör bemästrandet nödvändigt. Det är något med spelet, som trots frustration och irritation, drar med sig en och får en att komma tillbaka, gång på gång.

 

Största +

  • Intressant story
  • Levande karaktärer
  • Bra stridsmekanik

 

Största –

  • Löjligt långa laddningstider
  • Ologiska ledtrådar
  • Avsaknad av information på kartan

 

7av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *