Recension: Far Cry 5

Trots en stor mängd titlar per år har knappast Ubisoft varit ett företag som gjort sig känt för någon direkt innovation på senare tid. För några år sedan experimenterade de lite med något annorlunda projekt som det rakt igenom fantastiska Child of Light som än idag står sig som företagets absolut bästa spel i mina ögon men nu verkar de vara tillbaks i samma hjulspår igen. Det har blivit dags för det senaste spelet i Far Cry-serien att snurra i min konsol och mitt utlåtande följer nedan.

FC5 - 1
Istället för att äga rum på en söderhavsö eller bergen i Himalaya har man den här gången flyttat skådeplatsen till Montana i USA där en livsfarlig sekt ledd av den mystiske Joseph Seed har tagit makten. På papperet låter detta riktigt spännande och något annorlunda men sekten är mest en ursäkt för att du i rollen som namnlös polis (självklart ny på jobbet också) ska få ta livet av sektmedlemmarna på så många sätt som möjligt.

Handlingen i spelet lär knappast vinna några priser då den är så full av luckor och annat ologiskt att jag ibland sitter och häpnar över att detta koncept faktiskt lämnat ritbordet. Själva idén med sekten känns kul och annorlunda men utförandet gör det som sagt inte och mycket av detta beror på att man valt att låta spela ta plats i USA.

FC5 - 2
Att en elak sekt lyckats ta makten över en hel delstat känns helt enkelt för osannolikt för att vara trovärdigt och det är just det som är problemet, trots testikelfestivaler, upptränade björnar vid namn Cheeseburger och annat tokigt så tar Far Cry 5 allt som händer på största och mörkaste allvar. Detta resulterar i att det snarare känns som någon form av extrem slapstick där man ena sekunden försöker visa en poäng med extremism samtidigt som man i nästa sekund sitter och skrattar åt hur dumt allt annat är uppbyggt.

På det tekniska planet imponerar dock Far Cry 5 extremt mycket då det hela är rent löjligt snyggt, särskilt om man spelar med HDR påslaget vilket jag gjorde. Världen känns livfull, ansiktsanimationer för det mesta i världsklass och att åka runt i en liten pickup och bara njuta av musiken är också en höjdare. Soundtracket bjuder dessutom på en rad rockklassiker så som ”Barracuda” av gruppen Heart.

Striderna följer i princip samma mall som i tidigare spel fast nu har du även möjlighet att rekrytera medhjälpare som tar upp kampen mot sekten sida vid sida med dig. Det finns även möjlighet att spela tillsammans med en vän över nätet men bara den som är värd för spelet får sina framsteg i kampanjen sparade av någon vansinnigt lustig anledning. Detta leder till att man snarare väljer att spela själv och funktionen är därmed helt onödig i sammanhanget.

FC5 - 3
Far Cry 5 är ett spel som roar när det kommer till just striderna och grafiken men där något annat saknas för att jag ska bli fast, nämligen en trovärdig handling. Som det är nu blir det mest Benny Hill med sekttema och om spelet ville ha något sagt fattar i vilket fall inte jag själva budskapet. Gillar du resten av serien och uppskattar konceptet är det dock ett givet köp, förvänta dig bara inget nyskapande eller unikt.

Största +
Montana är en vacker plats, särskilt i HDR
Soundtracket bjuder på en del guldkorn
Många vapen och sätt att döda sektmedlemmar på

Största –
Handlingen känns inte trovärdig överhuvudtaget
Det eventuella budskapet går helt förlorat i allt kaos
Inget vi inte har sett förut

7av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *