Recension: Shadow of the Colossus

Jag spelade aldrig Shadow of the Colossus när det ursprungligen släpptes till PlayStation 2. Jag ägde dels inte konsolen men jag tyckte heller inte spelet såg särskilt roligt ut. Till mitt försvar var jag blott 20 år ung när det lanserades och vid den tidpunkten i mitt liv var jag inte ute efter någon form av djupare upplevelse när det kom till spel.

shadow1

Efter att förra året ha fått prova på The Last Guardian blev jag mer nyfiken på Team Icos tidigare spel och när en remake av Shadow of the Colossus, studions kanske mest välkända titel, utannonserades blev jag genast sugen på att prova det.

Tolv år är en lång tid i spelbranschen och dessa år har lett till att jag dessvärre fått delar av spelets narrativ avslöjade i förväg. Detta leder till att spelet inte har fått samma emotionella genomslag hos mig som hos de som spelade det år 2006. Till spelets försvar kan jag dock säga att jag ändå kunnat föreställa mig hur det hela skulle ha känts för mig om jag gått in i denna recension helt ovetande.

Shadow of the Colossus är nämligen en spelupplevelse olik någon annan. Det kan vid första anblick se ut som något så simpelt som att rida runt och besegra ett gäng onda jättemonster. Detta är inte en ren lögn men samtidigt långt från sanningen. Narrativet målas upp till stor del utan någon dialog eller utdragna filmsekvenser men jag märker snabbt hur min egen moraliska kompass börjar bli oense med dräpandet av de magnifika kolosserna.

shadow3

Frågan om huruvida det är värt att offra 16 okända individer (i detta fall kolosserna) för att rädda en person som står en nära eller inte ligger ständigt och trycker på mitt sinne. Om du kunde rädda din älskade genom att med dina egna händer döda 16 till synes oskyldiga varelser, skulle du då göra det?

Team Icos spel tar denna fråga djupare än något annat spel jag har stött på och det som börjar som en enkel jakt efter monster i turordning blir snart något helt annat, något större.

Shadow of the Colossus är en upplevelse som är svår att beskriva i ord och som alla bör ta del av någon gång i sitt liv. Denna nyversion signerade studion Bluepoint Games hör till de mest imponerande titlarna som har släppts till PlayStation 4. Om du dessutom äger en PS4 Pro finns risken att spelet knockar dig ur soffan, det är så otroligt vackert. HDR-stödet är fantastiskt och grafiken överlag är enastående designad.

shadow2

Om det är något jag kan klaga på med denna titel är att kontrollen inte alltid är helt optimal. Den känns inte lika illa som till originalversionen (jag har testat i efterhand för att jämföra) men den är ändå ganska långt från dagens standard. Det är inget som förstör upplevelsen men det är något som gör det lite (lite) svårare att avnjuta spelet till fullo. Framförallt till häst kan det ställas till med problem ibland.

Detta är dock inget som bör avskräcka dig på något sätt. Du bör istället springa ut och införskaffa Shadow of the Colossus så snart du kan då det är en fullständigt unik spelupplevelse som inte liknar något annat. Detta är Team Icos hittills största stund och Bluepoint har plockat ned det i beståndsdelar och byggt upp det på nytt och har samtidigt lyckats göra allting större, snyggare och bättre.

Största +
En vacker spelupplevelse på flera sätt
Imponerande kolosser
Gripande berättelse

Största –
Lider fortfarande av vissa kontrollproblem
Kameran spökar ibland

9av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *