Recension: Dissidia Final Fantasy NT

Final Fantasy-serien har för mig alltid varit en av mina personliga favoriter inom spelvärlden och när Square Enix beslutade sig för att släppa ett fightingspel med karaktärerna ur dessa titlar för 9 år sedan blev jag överlycklig. Spelet blev så pass framgångsrikt att en uppföljare släpptes och nu tar serien för första gången klivet från de bärbara konsolerna till PlayStation 4.

Dissidia - 1
Dissidia Final Fantasy NT är egentligen inte ett direkt nytt spel då det funnits i japanska arkadhallar i snart två år och av just denna anledning känns det härligt att äntligen få uppleva spelet hemma i soffan. Istället för att sköta utvecklingen själva som med föregångarna har det arbetet lämnats över till kända spelstudion Team Ninja som bland annat låg bakom förra årets stora succé Nioh. Att denna studio kan det här med snabb action och ett tight kontrollschema är knappast någon större överraskning och det visar sig ganska snart att spelet lever upp till förväntningarna.

I karaktärsväg bjuds det på allt från Kefka, Cecil, Cloud och nyare karaktärer så som Noctis från Final Fantasy XV och i princip alla spel i huvudserien är representerade på ett eller annat sätt med en eller flera karaktärer. Dessa har även en rad olika kostymer att låsa upp samt musikspår från de spel de härstammar från. Team Ninja har även delat in karaktärerna i olika kategorier nämligen Vanguard, Assassin, Marksman och Specialist och detta är som namnen antyder olika roller för karaktärerna.

Dissidia - 2
De som tillhör Vanguard är de som bör gå in först i striderna och som tål mest stryk medan Assassin ska hålla sig lite i skuggorna och slå till mot de fiender som har lite liv kvar. Nytt för detta spel är att striderna är tre mot tre istället för att två ensamma spelare möter varandra som i föregångarna. Detta skapar självklart ett massivt kaos på slagfältet som till en början är svårt att få grepp om. I början av spelet slängs du in i ett stort antal “tutorials” och matas ständigt med ny information om hur spelsystemet fungerar och det känns lite svårt att ta in på direkten. Efter en lång rad matcher får man dock kläm på hur det hela fungerar och kaoset känns helt plötsligt mer organiserat.

Spelets berättelseläge är en väldigt knepig historia och det märks att detta från början är ett spel som har sitt ursprung i arkadhallarna. Är du en sådan spelare som altlid börjar med att avverka berättelsen innan du ger dig i kast med att spöa folk online? Glöm det, i Dissidia MÅSTE du spela mot andra spelare för att överhuvudtaget kunna avancera framåt i berättelsen då denna är låst med nycklar som fås genom att stiga i nivå. Hela berättelsen är utformad som ett stort rutnät och för varje scen eller strid du vill ta dig an i detta nät så krävs en sådan nyckel, ett extremt märkligt beslut av Team Ninja minst sagt.

Dissidia - 3
När man väl lärt sig hur allt fungerar så är Dissidia NT ett rent vansinnigt roande spel för dig som gillar att slåss online. Striderna känns som en sorts makaber och vacker dans där det handlar lika mycket om att kunna läsa av din motståndare som det krävs skicklighet. Det hela blir som en form av dödlig sten, sax och påse-modell där den ena klassen är bättre mot en annan klass.

Är du ensam spelare är detta ingenting alls för dig då det är på tok för lite innehåll men om du som jag älskar att djupdyka in i fightingspel och bli bra på dom är det lite av en dröm att kunna springa runt som Kefka på slagfältet till tonerna av klassiska Final Fantasy-låtar och dela ut stryk.

Största +
Soundtracket är helt fantastiskt
Djupt spelsystem men ack så belönande att lära sig
Alla spelen i serien känns representerade här

Största –
Att inte kunna spela berättelsen från början känns märkligt
Väldigt lite innehåll för ensamma spelare

8av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *