Recension: Lost Sphear

För ganska snart två år sedan gjorde Square Enix-studion Tokyo RPG Factory debut med spelet I Am Setsuna som skulle ta rollspelen tillbaks till sin gyllene tidsålder på 90-talet. Även om spelet inte var fullt lika bra som jag hade hoppats på så var det fortfarande ett underhållande och framför allt mysigt rollspelsäventyr som var kul så länge det varade.

Lost Sphear - 2
Nu är Tokyo RPG Factory tillbaks igen med en andlig uppföljare till deras första spel och det märks tydligt både när det gäller presentationen och själva stridssystemet som är närmast identiskt det som fanns i I Am Setsuna. Själva karaktärerna känns betydligt bättre den här gången och huvudpersonen Kanata känns mer intressant än vad Setsuna och hennes vänner gjorde.

Spelet börjar i vanlig ordning i en liten tyst by mitt ute i ingenstans där ynglingen Kanata bor med sina vänner och på dagarna roar han sig mest med att dräpa olika monster som på något vis tagit sig in i byn och hotat invånarna. Allt kommer dock att förändras när delar av byn helt plötsligt bara försvinner i tomma intet och ersätts med ett vitt moln. Ganska snart fattar Kanata att han bär på en unik kraft då han genom att hitta olika fragment kan återskapa de miljöer som försvunnit.

Lost Sphear - 1
På papperet låter detta som uppgjort för en helt fantastisk resa som hämtar lika mycket inspiration från klassikern Soul Blazer som från stadsbyggandet i Actraiser men verkligheten visar sig snabbt vara en helt annan. Upplägget i spelet bygger på att man besöker byar varpå dessa försvinner och man måste sedan ner i en grotta och dräpa monster och starkare bossar för att få fragment att kunna återskapa städerna med. Det hela löper som på räls och någon direkt frihet för mig som spelare ges aldrig, för att vara ett rollspel så är Lost Sphear faktiskt otroligt linjärt.

Lyckligtvis är striderna riktigt bra och en klar förbättring gentemot utvecklarnas förra spel I Am Setsuna. Här bjuds det på mer dynamik, snabbare tempo samt möjligheten att vara mycket mer strategisk. Att Chrono Trigger är den främst källan för inspiration behöver knappt ens nämnas då det är så pass uppenbart och det känns inte direkt som att Tokyo RPG Factory velat ändra på mycket. Att kunna röra sig fritt och positionera sig mellan turerna för att kunna dela ut så mycket stryk som möjigt är dock ett välkommet tillägg.

Lost Sphear - 3
Lost Sphear är inte på något vis ett dåligt rollspel, tvärtom är det riktigt bra. Det känns dock som att utvecklarna precis som i fallet med deras förra spel varit livrädda för att ändra på för mycket saker gentemot spelen de inspirerats av. Detta faktum leder till att Lost Sphear saknar egen identitet och istället blir det som en sämre kopia av de storheter det plagierar.

Trots kritiken ovan så gillar jag Tokyo RPG Factory och deras spel, även om det inte är episka äventyr med en budget på en halv miljard som de bjuder på så känns det som att utvecklarstudion fyller ett tomrum i rollspelsdjungeln. Lost Sphear är inget spel du lär minnas om några år men det är fortfarande kul så länge det varar och för gamla rollspelsrävar som mig så viskar det försiktigt i mitt öra att det trots allt var bättre förr.

Största +
Designen är riktigt snygg
Spelet känns mer fokuserat än studions förra spel
Bra musik

Största –
Saknar egen identitet
Bjuder inte på någon större utmaning

7av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *