Recension: Iconoclasts

Ordspråket “det var bättre förr” är något man ofta hör i spelbranschen oavsett om frasen avser något inom genren nyretro eller om det handlar om att uttrycka frustration över hur dagens titlar är uppbyggda. Någon som definitivt verkar tycka det var bättre förr är Joakim Sandberg, skaparen av enmansprojektet Iconoclasts.

Iconoclasts - 1
Precis som Dust: An Elysian Tale och Axiom Verge är även Iconoclasts skapat av en enda person under loppet av åtta långa år och resultatet är rent häpnadsväckande. Direkt när man startar Iconoclasts får man känslan av att detta är ett projekt som är skapat av ren kärlek till forntidens klassiska spel då det hela är en blandning av dessa. Super Metroid verkar direkt vara den första inspirationskällan då spelet bjuder på ett Metroidvania-liknande upplägg och sämre inspiration kan man sannerligen ha.

Spelet handlar om Robin, en ung mekaniker vars intressen hotas av en ondskefull organisation och till sin hjälp har hon en skiftnyckel samt en hel arsenal med olika vapen som plockas upp under spelets gång. Det är intressant hur Sandberg lyckats inkludera även vapnen i spelets olika pussel och stundtals krävs det tankeverksamhet för att kunna ta sig vidare i de olika miljöerna. Trots att just Metroidspelen varit en stor inspiration känner jag också av rena vibbar från Gunstar Heroes och Mischief Makers, två spel jag personligen håller väldigt högt.

Iconoclasts - 2
Själva grafiken och pixelkonsten i spelet är kort och gott helt fantastisk, detta är ett av de snyggaste spelen inom genren nyretro jag vilat ögonen på och att en enda person ligger bakom detta är bortom mitt förstånd. Färgerna, karaktärerna och hela spelvärlden andas lycka och det är därmed en ren fröjd att sätta sig i fåtöljen, hälla upp en kopp kaffe och njuta av Robins äventyr.

Även om en stor del av Iconoclasts bygger på befintliga upplevelser så har upphovsmannen satt en personlig prägel på spelet. Genom att hitta olika kistor runt om i miljöerna så kan man få olika material som används för att skapa olika föremål som hjälper Robin på resans gång. Du kan exempelvis göra så att du tål mer stryk, kan andas längre under vattnet och så vidare.

Iconoclasts är inte ett direkt långt spel, några få timmar är allt som krävs för att se slutet men lyckligtvis finns det ju troféer att samla även om spelet tråkig nog inte innehåller någon Platinatrofé. Att hitta alla skattkistor är exempelvis en kul utmaning som jag gärna tar mig an och sådant ökar för min del omspelningsvärdet rätt rejält.

Iconoclasts - 3
Om du som jag älskar Metroidvania-genren så kommer du älska Iconoclasts, hela spelet känns som ett kärleksbrev till oss 80-talister som var med när det begav sig och det är bara att lyfta på hatten för Joakim Sandberg och hoppas på fler spel i framtiden.

Största +
En levande och vacker spelvärld
Vansinnigt snygg pixelkonst
Bra soundtrack

Största –
Ingen Platinatrofé

9av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *