Recension: The Mummy Demastered

Filmlicensspel är något som i spelsammanhang närmast betecknas som en svordom och så har det varit sedan urminnes tider med få undantag. Vi har fått dassiga licensspel år efter år av både Star Trek, Saw och annat som med handen på hjärtat inte borde vara en omöjlig uppgift att göra något vettigt med. Det finns dock som sagt undantag, Goldeneye på Nintendo 64 står sig exempelvis som ett av tidernas bästa licensspel och frågan är nu om WayForward lyckas hålla sig på den nivån också.

Mummy - 3
The Mummy är en film av Universal med Tom Cruise i huvudrollen som släpptes för några månader sedan. Filmen fick ganska dålig kritik och då jag inte sett den själv låter jag det vara osagt om den är bra eller inte men att få i uppdrag att utveckla ett spel på denna film lät för mig väldigt märkligt. Cruise själv medverkar inte i spelet överhuvudtaget och själva handlingen verkar vara extremt löst baserad på filmen och den enda gemensamma nämnaren verkar vara skurken.

WayForward har sedan tidigare gjort sig kända för den väldigt omtyckta spelserien om Shantae och de har länge varit experter på att göra retrodoftande hyllningar till spel som de själva lirade som ungdomar. The Mummy Demastered är precis detta, ett klassiskt “Metroidvania” där man hämtat inspiration både från Metroid, Castlevania samt en rad andra klassiska plattformsspel. Detta faktum innebär självfallet att The Mummy Demastered rent visuellt och designmässigt är snyggt som attans och jag häpnar faktiskt över att ett relativt litet team lyckats med denna bedrift.

Mummy - 2
Något som är värt att nämna är det rent fantastiska soundtrack av den relativt okända artisten Monomer som spelet innehåller. Det bjuds på stenhård synthwave som går i samma anda som Hotline Miami och musiken är faktiskt så pass bra att jag fortfarande lyssnar på den på Spotify långt efter spelet klarades av. Monomer vinner utan några som helst tvivel priset för årets bästa spelmusik i min mening.

Själva spelet har det klassiska upplägg som introducerades i Super Metroid och som på senare år har fått agera formeln för både Axiom Verge, Dust: An Elysian Tale och en rad andra titlar. I rollen som marinsoldat navigerar du runt de olika områdena i spelet och hittar nya egenskaper varpå du kan ta dig fram genom passager som tidigare varit låsta. Konceptet är varken nytt eller unikt men ändå är det så otroligt kul att spela att man inte kan lägga ifrån sig handkontrollen förrän äventyret är över.

Mummy - 1
Det enda negativa jag har att säga (tro mig, jag har verkligen tänkt efter) är att äventyret är i kortaste laget. Du kan utan problem klara av spelet på en eftermiddag och att WayForward inte inkluderat en värre svårighetsgrad är en gåta då det hela dessutom är väldigt lätt. Jag dog faktiskt inte en enda gång under min genomspelning exempelvis.

Jag blir så oerhört glad varje gång ett sånt här spel släpps, det rider inte bara på retrovågen för sakens skull utan det är ett genuint mästerligt spel både när det kommer till musiken, det visuella och rent spelmässigt. Detta är inte bara en rejäl “sleeper hit” utan också ett av de spel jag haft absolut roligast med i år.

Största +
Årets absolut bästa spelmusik
Galet snyggt rent visuellt och designmässigt
Kul miljöer att utforska

Största –
Det är över på tok för snabbt

9av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *