Recension: Sonic Forces

Sonic the Hedgehog måste vara en av de mest misshandlade maskotar i spelhistorien. Från hans glansdagar på Mega Drive till renodlat skräp som Sonic Unleashed visar på att SEGA har noll respekt för igelkotten. Tidigare i år bjöds vi dock på Sonic Mania som visade sig gå tillbaks till rötterna och som var ett av de bästa spelen i serien någonsin men lyckas utvecklarna på Sonic Team lika bra som studion Headcannon?

Sonic Forces - 3
Det första som slår mig när jag startar Sonic Forces är hur bisarrt det hela är. I introduktionen antyds det att Sonic blir dödad av ärkefienden Dr. Eggman och någon minut senare visar det sig att han är vid liv men har suttit i fängelse i flera månader och blivit torterad(!). Följeslagaren Tales har tappat viljan att kämpa mot Eggman och det är här du kommer in i bilden, eller rättare sagt den horribelt fula avatar du snart kommer att få designa. I Sonic Forces gör du nämligen din egen karaktär och på pappret låter det bra men utförandet lämnar en hel del övrigt att önska.

Problemet är inte karaktärsskapandet i sig utan att alternativen du får när du skapar denna karaktär är så begränsade att hur du än gör blir det en designmässig katastrof som du vill allt annat än spela ett helt spel med. Du får välja mellan fågel, igelkott eller ett antal andra djur (skillnaderna är otroligt nog minimala) och efter det är det din uppgift att slå tillbaka mot Eggmans robotarmé och rädda den blå igelkotten.

Sonic Forces - 1
Den inledande banan bjuder på klassiska Green Hill Zone i en ny och modernare tappning och under de första minuterna är det mesta faktiskt helt okej. Efter denna bana går det dock snabbt utför då kontrollen är bland det värsta jag varit med om i ett modernt spel. Striderna i spelet går kort och gott ut på att hoppa rakt upp i luften och trycka på X-knappen tills dess att din karaktär siktat in sig på fienderna och haft ihjäl dom, svårare än så är det inte och även om spelserien inte bjudit på några avancerade strider tidigare är det en klar besvikelse då det i princip är omöjligt att misslyckas. Vill man inte hoppa och trycka på en knapp kan man även använda den eldkastare(!) din karaktär är utrustad med från början eller något av de andra vapnen som dödar fienderna på en ynka träff.

Problemet är dock att i princip alla handlingar som inte innefattar att springa gör så att spelet tappar tempot, när jag spelar ett Sonic-spel vill jag inte stanna upp var femte sekund för att röja fiender som står i vägen, jag vill springa snabbt. Visst kan attackerna utföras när man springer men det är alltför ofta förenat med livsfara då man tappar kontrollen helt över vad som händer. Stundtals växlar spelet vinkel så att man får styra i sidled precis som i de klassiska originalspelen och här är om möjligt kontrollen ännu sämre då spelmotorn klart och tydligt inte är optimerad på ett sätt som gör att detta fungerar ordentligt.

Sonic Forces - 2
Spelet är dock inte helt utan kvaliteter men tråkig bandesign, otroligt dålig kontroll och en psykiskt påfrestande musik gör att jag får svårt att få ut något som helst nöje av Sonic Forces. Det känns helt enkelt inte som en färdig produkt och när det hela är över efter 4-5 timmar sitter man bara framför TV:n och tänker “var det allt?”. Jag uppskattar att SEGA försöker hålla liv i sin maskot och då Sonic Mania var ett riktigt bra tillskott till serien så förväntade jag mig mer av Sonic Team själva men den här gången verkar igelkotten haft rejält med skoskav.

Största +
Green Hill Zone i modern tappning känns fräscht

Största –
Kontrollen är bedrövlig
Spelet är över på några få timmar
Musiken är bland det värsta jag hört på länge

4av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *