Recension: South Park – The Fractured but Whole

Uppföljaren till South Park The stick of truth släpptes 13/10. Denna gång har ungarna slängt av sig svärden och tagit på sig hjältemantlarna i ett episkt slag mellan Coon and friends och Freedom Pals.

South Park™: The Fractured But Whole™_20171018160526

Cartman och hans vänner har tröttnat på att leka medeltid och har istället börjat leka superhjältar som tillhör olika franchiser, som syftar på Marvel och DC. Cartmans gäng heter Coon and friends och fienderna är Freedom Pals. Det är mycket anspelningar på filmer och Tv-serier.

New Kid, den tysta hjälten, återkommer som den karaktären man spelar som. Det första man får göra när man väljer utseende är att välja hudfärg. Svårighetsgraden avgörs av hur mörk hud man har. Detta kan både ses som en viktig poäng att ens hudfärg påverkar de svårigheter man möter i verkliga livet, men också som en billig poäng och ett sätt att förminska allvaret.

South Park™: The Fractured But Whole™_20171018180501

Stridssystemet är ett turordningsbaserat rutnät, där varje spelare får gå fritt i ett begränsat område under sin omgång och kan endast attackera fiender som är direkt framför eller bakom. Ens förmågor beror på vilken sorts hjältetyp man väljer i början och de ökar under spelets gång i takt med att man väljer till nya typer. Man kan dock bara ha två attacker och en superattack valda samtidigt. Vill man ändra dem får man gå in i menyn utanför strider och göra det manuellt.

The Fractured but Whole innehåller, som sig anstår South Park, en massa skämt av det juvenila slaget där man ska skita i alla toaletter man kan besöka och att ens superkrafter har sitt ursprung i New kids fenomenala kraft i sin röv. South Park sätter inga gränser och inget är förbjudet att skämta om, varken om könstillhörighet, sexualitet eller hudfärg.

South Park™: The Fractured But Whole™_20171018205849

Efter ett antal uppdrag som superhjälte får man välja sin könstillhörighet och huruvida man är Cis eller inte. Oavsett vad man väljer kommer ett gäng rednecks och slåss med en när man kommer ut från skolan. Efter ytterligare några uppdrag blir man återkallad för att välja sin sexualitet och som tidigare blir man mött av rednecks efteråt. Därefter är det ens ursprung man får välja och ännu en gång vill rednecks slåss.

Skämten blir bara grövre och grövre och känns mer och mer vidriga. En specifik bit i spelet får man slåss mot en pedofil vars attack är att jucka mot gänget med en baguette som sprutar majonnäs efter den är klar. Det är inte kul, det är bara fruktansvärt och kräkframkallande.

The Fractured but Whole är fylld av skämt som låtsas vara genomtänkta och ha en poäng, men i slutändan är det bara vidrigt. Viktiga frågor och poänger (om det någonsin var avsett som det) tappas bort när det bara är inlagt för att chocka spelaren. För de som gillar South Park kan det vara ett roligt spel, men det är inte värt att vada genom skiten för alla andra.

Största +
Viss samhällskritik

Största –
Vidriga skämt
Billiga poänger

6av10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *