Recension: Middle-Earth Shadow of War

MESoW_01

Det var ett par år sedan Middle-Earth Shadow of Mordor kom ut och spelet fick överlag väldigt god kritik, framförallt för sitt unika Nemesis-system. Jag minns att jag var fast i spelet i så otroligt många timmar och inte för storyns skull, utan för att samla på mig grejer, ta över camps och möta starkare och starkare orcer hela tiden. Med allt prat om lootboxes och Pay2Win som har legat över Shadow of War som ett stort åskmoln en tid redan innan det släpptes gjorde mig en smula orolig men nu när jag har haft cirka en vecka med spelet så kan jag helt klart säga att oroligheterna var helt obefogade.

Shadow of War tar vid där Shadow of Mordor slutade; Talion och Celebrimbor har sin mäktiga och nyskapade ring som kan tävla med Saurons egna ring. Allt är dock inte guld och gröna skogar och ganska snabbt så får den stora spindeln Shelob (nu med en mänsklig skepnad) tag på ringen i utbyte mot Celebrimbors liv. Vårt första fokus blir att försvara Gondors sista stad Minas Ithil som är under tung belägring men utan ringen så får vi åter igen starta om från ruta ett. Talion kan fortfarande inte dö då han är knuten mellan liv och död med Celebrimbor och vid varje död så återuppstår han. Det tåls att tilläggas att spelet är definitivt värt att köra på den svåraste svårighetsgraden direkt, därför att ju mer du dör och kämpar desto bättre blir dina motståndare och på sikt ger det dig både mer tillfredsställelse när du tar ner orcer som har plågat dig så länge samt att orcerna direkt blir starkare när du får förmågan att ta över dem senare i spelet. Utmaningen är en stor del utav spelet och just det faktum att orcer som dödar dig kommer ihåg det och utvecklas ger mig mersmak på hämnd och en inre eld att bli bättre.

När vi ändå är inne på orcer så måste jag passa på att nämna att orcernas personligheter är det absolut bästa med Shadow of War. Från grymtande råskinn till glada sånger så kommer orcerna i alla färger och även om det finns viss repetition i deras röstskådespeleri så är det väldigt sällan som jag hör olika orcer upprepa samma repliker. De har olika immuniteter, rädslor, svagheter och bonusar och de ger alltid en bra ursäkt att byta upp min spelstil inför varje möte. Stealth, pilar, svärdstrid eller listiga fällor finns till hands och kreativiteten flödar när jag närmar mig mina mål. Det blir extra hetsigt när det är dags att börja belägra fästningar för då får man ta med sig sina orcer som anfallskaptener med egna bonusar och ta hänsyn till vad det är som försvarar. Du kan även anfalla andra spelares egna fästningar, dock så påverkar det inte den andra spelarens egna spel, det är snarare en utmaning för dig att ta dig an deras försvars-AI och om du lyckas så belönas du med en guldig kista. Så det är ingen direkt multiplayer mer än spelarens namn och det försvar som han har byggt upp, du ser exempelvis aldrig deras Talion, enbart orcer.

MESoW_02

Du får såklart också erfarenhet utav att döda orcer och utföra uppdrag och de behövs, framförallt i början när du kör på svåraste läget då de bonusar du låser upp kan innebära seger eller förlust mot starkare kaptener. Varje orc har också chans att släppa utrustning och vapen när den dör, något som till en början var rätt kul men ju längre jag kommer i spelet desto jobbigare tycker jag att det blir att sitta och jämföra alla saker. Skillnaderna är oftast minimala och för att få ut det bästa ur ett föremål så måste du utföra en utmaning. Exempelvis en båge som har chans att sätta eld på dina fiender kanske kräver att du först faktiskt tänder eld på några kaptener eller liknande och det är absolut helt okej på papper, men när du har lootat 27 stycken så är det plötsligt inte lika kul att göra det för att sedan jämföra med minimalt resultat.

Det är även här som hela lootbox-systemet fallerar tycker jag, då dessa kan innehålla antingen mer utrustning, orc-följeslagare eller ren erfarenhetsboost. Inget av detta behövs. Alls. Bara genom att spela spelet har jag blivit mätt på vad jag skulle kunna få om jag köpte en låda: Utrusnting ifrån orcerna som sagt i överflöd, följeslagare kommer naturligt när du låser upp färdigheten och om du kör på svåraste så är de dessutom redan starkare än de du köper. Erfarenhetsbonus kan du få genom att plocka upp så kallade “wealth runes” som du sedan också kan uppgradera och sätta fast i din utrustning. Jag köpte ett par lådor för de mynten jag tjänade in på att bara spela och i ärlighetens namn så drog jag bara en suck, nu hade jag plötsligt ännu mer grejer i mitt inventory som bara skräpade. Sedan dess så har jag skippat lådorna helt och hållet och inte sett tillbaka.

Det som jag dock tycker är synd med lådorna är det faktiskt lades ned tid och resurser på dem istället för något annat. Shadow of War är ett väldigt bra spel men dess största nackdel tycker jag faktiskt är storyn och många ansikten på människorna (orcer ser ironiskt nog mycket bättre ut) och vetskapen om att mer fokus kunde ha lagts ner i både gameplay och story istället för lootboxes som ändå känns helt värdelösa är frustrerande. Jag hade hellre sett något häftigt challenge mode. För att utveckla vad jag menar med storyn också så är det att många missions känns helt själlösa, framförallt i början när man springer fram och tillbaka mellan Shelob och människorna i Minas Ithil, jag försökte bry mig men det gick inte. Jag hittade istället varje ursäkt för att hämta upp samlarobjekt och spöa på orc-kaptener. Att Talion och Celebrimbor dessutom verkar vara oense om i princip allt blir också fort utspelat. “Min ring! Min stad!” tycker jag utropas hela tiden i början och jag vill bara ropa åt skärmen att de ska skärpa sig och att det ena kommer att lösa det andra. Det känns som om de bråkar bara för sakens skull ibland. Det är då sidokaraktärer som Bruz the Tank och alla andra orcer ger en härlig kontrast till RangerGhost-angsten.

MESoW_03

För att på nåt fint vis sammanfatta Middle-Earth Shadow of War så kan jag säga att gameplay är fantastiskt, jag älskar att det finns flera städer att vara på och att det finns så många skills att låsa upp, men framförallt så älskar jag nemesis-systemet. Vanliga soldat-orcer som lyckas döda mig har ibland rest till makten och blivit nästan ostoppbara och det ger mig ett sådant driv till hämnd och jag kan inte få nog. Storyn får hamna lite i baksätet och lootboxes/utrustning lämnar jag långt bakom mig. Ni som har varit rädda för forumspratet kring mikrotransaktioner kan andas ut, det är en bortslösad resurs som ni kan kasta åt sidan och inte ens ägna en tanke, spelet blir helt klart behagligare så. Gillade ni Shadow of Mordor så är det ett givet köp, men glöm inte: Spela på svåraste för bästa upplevelsen!

 

Vi fick ett recensionsexemplar av Warner Bros.

Största +
Orcerna och nemesis-systemet
Progression för både dig och fiender

Största –
Lootboxes är en helt bortslösad resurs, skippa!
För mycket utrustning som droppar med minimala skillnader
Storyn är för det mesta krystad med trista karaktärer och käbbel

8av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *