Recension: Danganronpa V3 – Killing Harmony

Egentligen vill jag inte skriva den här recensionen, egentligen vill jag bara att folk ska ta sitt förnuft till fånga och upptäcka vilken fantastisk spelserie Danganronpa verkligen är. I en perfekt värld hade detta sålt bättre än Telltales spel som också är av det dialogtunga slaget med mycket handling men tråkigt nog kommer det aldrig att hända. Danganronpa behöver ingen tung licens som The Walking Dead att bära upp sin historia på, det lyckas med bravur att stå på egna ben och om ni stannar kvar ska jag berätta varför.

V3 - 4
För ganska exakt 7 år sedan släpptes ett litet äventyrsspel till PSP i Japan, det hette Danganronpa och hämtade inspiration från Battle Royale, japansk kultur och skollivet i allmänhet samt att man sneglat en hel del på västerländska filmer så som Se7en. Vi engelsktalande personer fick dock ej ta del av spelet förrän det släpptes till Vita 4 år senare och de som väl gav det en chans tog emot det med öppna armar och hyllade de välskrivna karaktärerna och de många vändningar som handlingen utsatte spelaren för.

Sedan dess har det hunnit komma både en uppföljare samt den roande spin-offen Ultra Despair Girls och samtliga spel har även konverterats till PlayStation 4 vilket innebär att alla nu kan uppleva hela berättelsen även om man bara äger den konsolen. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör Danganronpa så unikt som spelmedium, när man spelar det känns det bara som att alla bitar faller på plats och hela tiden balanserar spelet på gränsen mellan humor och allvar vilket är en gräns som få spelutvecklare lyckas bemästra utan att det blir löjligt.

Danganronpa V3: Killing Harmony Demo_20170706142710

Danganronpa V3: Killing Harmony är inte en regelrätt uppföljare på de förra spelen trots trean i namnet. Handlingen tog nämligen slut efter tvåan och den efterföljande TV-serien som sändes i Japan och detta är en så kallad “reboot” som du kan spela utan att ha kört föregångarna (varför man nu skulle vilja skippa några av förra generationens bästa spel är dock en gåta). Vi har ett nytt gäng ungdomar som återigen blivit inlåsta i en skola och tvingas mörda varandra för att komma därifrån och detta gäng är minst lika färgsprakande som ungdomarna i de tidigare spelen.

Den sadistiska nallebjörnen Monokuma är självklart tillbaka även denna gång och med sig har han sina barn, Monokubs, som visar sig inneha några av seriens starkaste personligheter. Även om Monokubs mest fungerar som “comic relief” lyckas Spike Chunsoft hela tiden skriva dialog med sådan fingertoppskänsla att man jublar varje gång björnungarna kommer in i bilden med sina skämt. Då Danganronpa målar upp en sådan hemsk verklighet att spelet stundtals väcker obehag så känns det skönt att kunna varva ner och skratta mellan alla hemskheter och tro mig, det behövs.

En stor del av spelupplevelsen består av de rättegångar som inträffar i slutet av varje kapitel och dessa är förbättrade på precis alla sätt jämfört med föregångarna. Efter att du har lagt fram bevis om en eventuell gärningsman måste du genomföra en rad olika minispel varav de nya tillskotten hör till seriens absolut bästa. Vi bjuds på vittneskonfrontationer, bilkörning(!) och allt däremellan och det hela är precis lika tokigt som det låter men ändå går allt ihop på ett perfekt sätt. Rättegångarna i V3 känns betydligt mer komplicerade än tidigare och det krävs att du hela tiden är skärpt och tar del av de bevis som läggs fram samt kommer ihåg dessa. Även om Danganronpa V3: Killing Harmony i grunden är ett enkelt spel så kräver det uppmärksamhet av spelaren till skillnad från många andra berättelsedrivna spel där man bara kan trycka sig genom dialogen.

V3 - 2
Karaktärsdesignen är helt fantastisk, huvudkaraktären Kaede tillhör seriens absoluta toppskickt och uppfinnartjejen Miu som med sitt ständiga svärande får mig att flina högt är min favorit av samtliga. Något som präglade föregångarna enormt var den stämningsfulla musiken och inte heller denna gång sparar Spike Chunsoft på krutet utan det är minst sagt hänförande vacker musik.

Jag har utelämnat en hel del detaljer om spelet i den här recensionen och det är ett medvetet val och inte lathet. Jag vill helt enkelt inte gå in på alla aspekter då jag tycker det är något du som spelare förtjänar att upptäcka själv utan att få allt serverat på ett fat. Danganronpa V3: Killing Harmony står sig som årets hittills bästa spel för egen del och Spike Chunsoft visar återigen att man är långt före utvecklare som Telltale, Dontnod och andra när det gäller att skapa ett gripande narrativ. Har du minsta intresse av rättegångar, mordiska nallebjörnar och det brutala skollivet som erbjuds bör du traska iväg och köpa detta omedelbart, tacka mig kan ni göra efteråt.

Största +
Makalöst välskrivna karaktärer och manus
Musiken imponerar återigen stort
Monokubs är “comic relief done right”

Största –
Jag hoppas verkligen inte detta är slutet för serien

10av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *