Recension: Final Fantasy XII – The Zodiac Age

Ibland släpps det spel som är långt före sin tid när det gäller innovation. Shenmue på Dreamcast är ett ypperligt exempel på ett sådant spel, Super Metroid är ett annat. Final Fantasy XII kunde lätt räknas in i den kategorin när det släpptes för 11 år sedan mitt under den stora World of WarCraft-hysterin. Spelet fick oförtjänt hård kritik av många för sitt konstiga stridssystem men nu är spelet tillbaka på PlayStation 4.

FINAL FANTASY Ⅻ THE ZODIAC AGE_20170506204227

Jag tillhörde den skaran som kände mig väldigt splittrad kring Final Fantasy XII när det släpptes. Square Enix hade nästintill kopierat striderna från MMORPG-genren och gjort om det till en titel för ensamma spelare och att många drog kopplingen att det var ett MMO-light var inte alls särskilt långsökt. Nu så här på efterhand känns det helt befängt då spelet var så pass nytänkande ändå.

Det första som slår mig är hur pass väl detta har åldrats, rent grafiskt ser det fortfarande bra ut även om det så klart inte ser modernt ut. Jag uppskattar dock den säregna stilen som Square Enix skapat för Ivalice-serien som Final Fantasy XII tillhör. Ett annat spel i samma serie är publikfavoriten Vagrant Story och det märks att det är samma personer som varit inblandade även i detta.

Denna nyversion bygger på den japanska version som vi i resten av världen aldrig fick uppleva. Licensbrädet som används för att lära sig nya förmågor och annat är delvis utbytt mot ett jobbsystem liknande det i Final Fantasy V och även om det inte innebär några enorma spelmässiga förändringar (brädet är mest delat i massa mindre delar) så känns det betydligt enklare att bygga sin karaktär på det sätt man vill nu än vad det gjorde år 2006. Vill du exempelvis att huvudkaraktären Vaan ska vara både riddare och röd magiker är detta möjligt då två olika jobb kan tilldelas varje karaktär.

Zodiac - 2
Handlingen i spelet känns väldigt mörk för serien med mängder av politiska intriger, våld och känslor och detta är ytterligare en anledning till att spelet var långt före sin tid. Tidigare Final Fantasy-spel hade en mycket mer lättsam ton med vissa allvarliga inslag medan detta är nattsvart rakt igenom från start. Jag uppskattar faktiskt att Square Enix valde den här inriktningen även om den såklart inte lär passa alla.

Square Enix har spelat in all musik igen med riktig orkester för denna nyversion och det låter helt klart otroligt bra och därför känns det smärtsamt att lägga fram följande klagomål. Rösterna låter som att någon spelat in dom genom en konservburk vilket skapar en skarp kontrast då resten av ljudmixen är så pass bra. I originalet berodde detta på att man var tvungen att komprimera dialogen då den inte hade fått plats på skivan annars men att släppa igenom detta i nyversionen var ett minst sagt märkligt beslut. Jag hade åtminstone velat ha alternativet att kunna ladda hem det okomprimerade ljudspåret separat från PSN. För den som kör ljudet via TV-högtalarna lär det inte vara lika irriterande dock men har man som jag en hemmabioanläggning låter det minst sagt illa.

Ett annat klagomål är att Square Enix tyckte det var en bra idé att lägga in en funktion på L1-knappen som innebär att spelet går dubbelt så fort (eller fyrdubbelt om man väljer det). Detta förtal en hel del av stämningen i spelet då det mest ser komiskt ut när karaktärerna hackar fram till följd av att man råkat trycka in knappen. Jag hade velat ha ett alternativ där man kunnat stänga av detta helt och hållet då jag inte direkt ser någon mening med det, ursprungsversionen var inte tänkt att spelas på detta sätt så jag kan inte se varför man lagt in det nu.

Zodiac - 3
På det stora hela är Final Fantasy XII: The Zodiac Age ett mycket bättre spel idag än vad det var när det begav sig trots ljudproblemen. Även om du upplevt det tidigare känns det fortfarande fräscht med det nya jobbsystemet och det torn med hundra våningar som lagts till där du kan ta med dig belöningarna in i själva huvudspelet. Både nya spelare och de som redan spelat det kan således inhandla ett exemplar med gott samvete.

Största +
Den nya orkestrerade musiken låter ruskigt bra
Spelet känns bättre nu än när det släpptes
Jobbsystemet är djupt och roligt

Största –
Ljudkvaliteten på rösterna är under all kritik
Funktionen att kunna spela i dubbel hastighet är meningslös

8av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *