Recension: Nex Machina

Nex Machina Front

Sony älskar Housemarque. Det är en välkänd hemlighet som blir allt mer tydlig ju längre tiden går och ju mer samarbetet med den finska studion fördjupas. Speciellt tydligt blir det när spel som Resogun var gratis för PS Plus-medlemmar när PS4 precis börjat stapla sig fram i spelvärlden. Nu senast har vi även fått ta del av Alienation som plus-medlemmar. Föga förvånande så sker det i samband med att Housemarque nu släpper sitt nya spel Nex Machina.

Housemarque har genomgått en lång resa tillsammans med Sony. Företaget har vridit och vändit på sina titlar och har även genom åren sneglat på spel från Eugene Jarvis (Smash TV, Robotron: 2084). När Nex Machina nu utvecklats fram så har de tagit steget längre och hyrt in Jarvis som konsult under utvecklingen, och resultatet är makalöst.

Nex Machina liknar i mångt och mycket Housemarques tidigare titlar rent estetiskt, framförallt Resogun. Ändå är spelstilarna väldigt olika varandra. Nex Machina är en twin-stick-shooter som ses uppifrån och som då och då byter vy för att skapa effekt. Skärmen är fylld av projektiler och fiender i en hård cyberpunkmiljö. Miljöerna och just designen är fantastisk, och att jag lägger märke till det trots det höga tempot är bara någonting positivt. Kanske för att just designen är en sådan integrerad del i själva upplevelsen. Nex Machina är nämligen inte bara en shooter där spelaren håller in knappen som enda funktion. Som spelare rör du dig genom miljöer som berättar historien om den värld som du befinner dig i.

Nex Machina Gameplay

Kontrollen är perfekt responsiv, vapnen är inte för avancerade utan är balanserade för att inte ge en allt för stor fördel i striden mot de AI-monster du som spelare ställs emot. Framförallt krävs det att spelaren blir varse om sin miljö för att över huvud taget bli upptäcka de olika uppgraderingarna som finns på varje område.

Just miljöerna är lagom stora, men innehåller ofta flera hemligheter som antingen kan ge dig mer poäng eller fler människor som behövs räddas. Roligast av allt är kanske de alternativa vägarna som kan låsas upp. Designen här känns definitivt igen från spel som Smash TV och deras rutnätsdesign med olika rum som du kan ta dig igenom och där du kan få olika erfarenheter olika gånger som spelaren tar sig igenom spelet.

Precis som i Smash TV så kommer fienderna i ofantliga mängder. I början kommer det mest snabba jagande monster, men allt eftersom kommer fienderna få fler funktioner som sedan bygger en komplex symbios mellan varandra. Ingenting är omöjligt, men det blir förbaskat svårt till slut. Framförallt eftersom du som spelare måste veta effekterna av att ha ihjäl vissa fiender. En sänder till exempel ut en shockvåg när du har sönder den, vilket gör att jag måste planera för när jag skjuter ned den. Samtidigt som jag gör det så siktar sniperfiender sig in på mig. Jag är hela tiden i rörelse och måste hela tiden tänka. Nex Machina utmanar mig som spelare på ett smart sätt där jag hela tiden måste utnyttja alla mina resurser för att lyckas så bra som möjligt.

Spelet är hur bra som helst, men självklart så sätter de in ytterligare en växel. Co-op läget är något av det roligaste jag spelat på länge. Det gör nämligen inte nödvändigtvis spelet lättare, det gör det oftast svårare. Inte nog med att fienderna enbart följer efter mig, utan nu sprids de ut mer när de jagar min medspelare. Det betyder att jag inte längre kan förlita mig på hjärndöd AI, utan jag måste även hålla koll på vad min tänkande medspelare håller på med. Men jösses vad roligt det är.

Nex Machina är något av det bästa jag spelat  genren. Det tar erfarenhet från det som fungerade från förr och integrerar det perfekt med nytänkande bandesign och ny grafisk teknik. Det är en bländande föreställning som jag dessutom kan njuta av tillsammans med en extra spelare.

Största +
Bandesignen
Tempot
Fiendebalansen
Bossarna

Sörsta –
Har hänt att kameravinkeln förlorat fokus under boss-strider i tvåspelarläget

10av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *