Recension: Prey

Prey släpptes första gången 2006 och utvecklades av Human Head studios. Prey togs sen över av Bethesda Softworks och Arkane Studios fick äran att göra en omstart av spelet. När Prey utannonserades och visades upp på E3 delades fansen upp i två läger: de som hajpade och de som var rädda.

Prey_20170504175436

Prey är som en blandning av Dishonored, Dead Space och en gnutta Half-life inslängd i mixen. Det är intressant, det är vackert, det har ett fantastiskt soundtrack, och en välbyggd rymdstation. Den har egentligen allt någon kan önska sig.

Problemet är att det är tråkigt och svårt till den grad att det är oförlåtligt. Jag älskar konceptet att kunna använda olika krafter och hitta olika vägar för att ta sig vidare, och att få välja vad som är viktiga mål att klara av. Tyvärr misslyckas Arkane Studios med detta. De har byggt upp ett spel som låter fantastiskt, men som inte levererar alls.

Prey_20170512211144

Att kunna använda sig av utomjordiska krafter som att förklä sig till en kopp, eller ett pennställ, för att kunna ta sig in i låsta rum är riktigt häftigt, men tyvärr förlåter inte det allt som är dåligt. Fienderna är lika tuffa som bossar i Dark Souls, men till skillnad från det spelet saknar de både logik och mekanik. De dödar på en eller två träffar, kan inte blockeras och går knappt gömma sig för heller.

Du kan välja att använda krafter eller klara dig utan, det är helt i sin ordning, men Arkane Studios verkar inte vilja att man ska slå på stort och använda sig av en blandning av mänskliga och utomjordiska krafter. I alla fall om man ska tro på troféerna, som brukar vara ett bra riktmärke.
Du behöver inte köra på svåraste, och det är tur för “Easy” är det enda som känns som att det har normal svårighetsgrad.

7av10

 

Största +
Vacker miljö
Fantastiskt soundtrack

Största –
Svårt
Inkonsekvent
Tråkigt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *