Recension: Persona 5

Att det har gått hela 9 år sedan Persona 4 släpptes känns nästan overkligt, spelet som till en början knappt fick någon uppståndelse alls för att några år senare fullkomligt överraska hela marknaden när det släpptes i uppgraderad version till Vita. I mångt och mycket var Atlus fyra ett närmast perfekt rollspel som älskats av i princip alla som testat det och nu, många, många år senare är äntligen uppföljaren här. Kan Persona 5 leva upp till de skyhöga förväntningarna?

Persona 5 - 1
Persona 5 handlar om det mystiska gänget ”Phantom Thieves” där du har huvudrollen som ledare för gruppen och med dig på färden får du en brokig skara andra ungdomar samt katten Morgana som snabbt visar sig bli en personlig favorit och en av de skönaste karaktärer jag upplevt i ett spel. Att berätta för mycket om själva handlingen borde dock vara straffbart och det är därmed inget jag kommer gå in på i närmare detalj i den här texten utan jag råder alla att spela spelet själva istället. Kortfattat går dock fantomtjuvarna in för att infiltrera elaka personers hjärtan för att få dom att ändra sitt syndiga leverne och vi kommer bland annat få ge oss i kast med en riktigt djävulsk idrottslärare som gått in för att göra livet så surt som möjligt för de stackars eleverna.

Då många andra spel tappar fokus efter ett tag både när det gäller karaktärsutvecklingen och själva handlingen så är Persona 5 raka motsatsen till detta. Spelet har en helhet som jag inte upplevt på många, många år och det är också där storheten i det ligger. Det är utan några som helst tvivel ett av de snyggaste spel jag någonsin upplevt då den visuella stilen känns så pass distinkt och egen att det inte riktigt finns något liknande på marknaden. Till och med spelets menyer är rent vansinnigt coola och ibland sitter man bara och häpnar över hur snyggt det hela faktiskt är. Persona 5 är det yttersta beviset på att design går före teknik då detta i grunden är ett spel till PlayStation 3 som man konverterat till den nuvarande generationen.

Persona 5 - 3
Mycket av det stilistiska intrycket förstärks av Shoji Meguros helt makalösa soundtrack som är helt i linje med det visuella som presenteras på skärmen. Jazz, funk och en mängd andra stilar blandas in i spelet med sådan fingertoppskänsla att jag blir helt tagen på sängen. De olika palatsen man infliltrerar i spelet har vart och ett sin egna unika prägel vilket gör att man hela tiden spelar vidare för man vill se hur det kommer se ut och vad som kommer att hända härnäst i den minst sagt twist-fyllda storyn.

Stridssystemet i Persona 5 är på rak arm det bästa jag någonsin upplevt i ett rollspel och det medför att jag aldrig någonsin blir trött på det många bataljerna. Genom att analysera fiendens svagheter kan du få ner dessa på ett slag och genom dialog kan du istället för att döda välja att rekrytera de många monster du möter och få med dom i ditt lag. Det hela påminner om en vuxnare version av Pokémon och samlarmanin är därmed ett faktum då man verkligen vill ha med sig alla man möter. Den familjära karaktären Igor från de tidigare spelen finns med även här och med hjälp av honom kan du välja att avrätta två av dina Personas i utbyte mot en starkare ny variant.

Persona 5 håller dig aldrig någonsin i handen utan uppmanar dig tvärtom att utforska så mycket du bara kan och tackla spelets problem på ditt egna vis och det är det jag älskar med det. Förutom infiltrationerna och striderna måste du även leva ett vanligt liv som student och det är helt otroligt hur Atlus lyckats balansera detta och få ett så snabbt tempo i spelet. Genom att uföra en mängd sidosysslor så som att lösa korsord, spela brännboll och genomgå prövningar i skolan blir du hela tiden bättre på olika områden och detta kommer i sin tur till nytta när du ska prata med vissa människor eller göra andra uppgifter.

Persona 5 - 2
Ibland släpps det spel som helt och hållet får en att ifrågasätta hur man ser på spelmediet och för mig är Persona 5 en sådan titel. Det är utan några som helst tvivel ett av de bästa spel jag någonsin spelat under de 27 år jag sysslat med TV-spel och jag tvivlar starkt på att vi kommer få se ett bättre spel under den nuvarande konsolgenerationen. Det känns som man verkligen måste hata spel för att inte gilla Persona 5 och jag sitter fortfarande rent hänförd och bara njuter.

Största +
Fantastiskt karaktärsgalleri
Handlingen är mästerligt skriven
Stridssystemet är det bästa någonsin i ett rollspel

Största –
Hur ska Atlus någonsin kunna göra ett bättre spel?

10av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *