Recension: The Last Guardian

Jag är den förste som är villig att erkänna följande: Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma. Dagen då The Last Guardian faktiskt har lanserats och jag har haft möjligheten att recensera det. Under min tid på svenska Eurogamer för ett par år sedan hamnade jag vid flertalet tillfällen i diskussioner med läsare som insisterade på att The Last Guardian fortfarande var under utveckling och att det skulle släppas snart. Jag själv mötte argumenten med kommentarer i stil med ”Det kommer aldrig hända” och ”Om det faktiskt släpps ska jag äta upp min hatt”.

Nåväl, det är dags för mig att börja tugga.

Team ICO:s senaste spel, Shadow of the Colossus släpptes i Japan 2005 och i väst i februari 2006. Om vi är riktigt generösa och säger att hela teamet tog ett helt års ledigt innan de påbörjade sitt nästa spel har The Last Guardian varit under utveckling i över nio år och det har gått sju år sedan det visades upp för första gången.

tlg_1

Detta innebär att The Last Guardian har varit under utveckling under i princip hela livstiden för PlayStation 3, plus ett par år till utan att ha sett dagens ljus. Spelet har hoppat över en hel konsolgeneration och har istället släppts till PlayStation 4. Finns det någon möjlighet att ett spel som varit så omskrivet, så försenat och vars utveckling har varit så problemfylld kan leva upp till sina förväntningar?

Svaret är självklart ”Nej”. Inget spel skulle kunna leva upp till dessa orealistiskt höga förväntningar, inte ens om det visade sig vara det bästa spelet som någonsin skapats. The Last Guardian är inte ens i närheten av att vara tidernas bästa spel. Samtidigt är det ännu längre ifrån att vara en besvikelse.

I The Last Guardian spelar jag en ung pojke som finner sig själv instängd i en grotta med mystiska målningar över kroppen. Tillsammans med honom i grottan finns en fastkedjad varelse kallad Trico, som dessutom är sårad av spjut. Den unge pojken befriar Trico och de två ger sig därefter ut på en resa genom en värld som känns främmande för dem båda och sakta men säkert bygger de två ett starkt band mellan sig.

tlg_3

Det är just detta vänskapsband som är det pumpande hjärtat i The Last Guardian. Att se hur dessa två varelser börja som främlingar och potentiella hot mot varandra lära sig att lita på varandra med sina liv är gripande och varmt. Vi får ta del av handlingen genom en berättarröst men det mesta av narrativet målas upp genom interaktionerna mellan Trico och pojken. De möter faror, pussel och andra hinder längs vägen och måste lita fullständigt på varandra för att kunna ta sig fram.

En stor del av spelmekaniken går ut på att klättra till olika platser och att lösa olika pussel. Här börjar spåren av spelets utvecklingstid att lysa genom. Kontrollschemat är allt annat än optimalt och rörelserna känns flaxiga och väldigt inexakta. Samtidigt är kameran ofta under all kritik, särskilt när det kommer till spelets många trånga utrymmen.

Här tar min kritik dock slut. Utöver dessa spår av den långa utvecklingstiden är det nästan ett mirakel att Team ICO inte bara lyckats färdigställa spelet utan att det faktiskt är så bra. Spelet är rent ut sagt mycket bättre än det förtjänar att vara efter allt strul som funnits kring projektet.

tlg_2

Rent estetiskt sett är spelet ohotad kung på tronen. Designen är så vansinnigt vacker att det är svårt att slita blicken från skärmen och Trico är förmodligen den bästa spelkaraktären jag har stött på på år och dagar. Det kan bero på att Tricos beteende påminner en hel del om mina egna katter men denna magnifika varelse känns mer levande än något annat speldjur jag stött på.

Och som sagt, jag är den förste som är villig att erkänna när jag har haft fel. Jag hade fel när jag sa att spelet aldrig skulle släppas och jag hade fel när jag trodde att det skulle vara en katastrof. Och jag kan ärligt säga att jag har förmodligen aldrig varit så glad över att ha haft så fel.

Största +
Den estetiska designen är fantastisk
Trico är en underbar kompanjon
Spelet har faktiskt släppts!

Största –
Svåra kameraproblem
Den långa utvecklingstiden gör sig påmind i kontroll och pusseldesign

8av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *