Recension: World of Final Fantasy

Från att ha varit en av mina absoluta spelserier till att stundtals ha blivit rent medioker är Final Fantasy-serien ett fenomen som stundtals är rent förbryllande. Med handen på hjärtat har jag känt oro inför varje släpp då kvaliteten har varit så pass olika och inför World of Final Fantasy gick jag in med absolut noll förväntningar och det visade sig att jag i slutändan skulle bli positivt överraskad.

world-of-ff-2
Spelet handlar om syskonen Reynn och Lann som arbetar på ett kafé i en mindre stad och en dag vänds deras tillvaro plötsligt upp och ned då det visar sig att bägge syskonen har tappat minnet. En mystisk gäst på kaféet bjuder in dom till den magiska världen Grymoire för att kunna ta reda på vilka de är och det visar sig vara lättare sagt än gjort. Premissen i spelet låter på papperet väldigt märklig men det klarnar så fort man börjar spela spelet. Då detta är ett sidospår och inte en uppföljare känns World of Final Fantasy i mångt och mycket som en hyllning till en spelserie jag en gång i tiden verkligen älskade.

Hela konceptet går ut på att du tillsammans med syskonen ska besöka olika platser från tidigare Final Fantasy-spel och hjälpa människorna där med deras bekymmer och längs vägen kommer du att träffa på en stor mängd karaktärer som du lär känna igenom om du spelat de tidigare spelen. På mångt och mycket känns World of Final Fantasy som Kingdom Hearts fast med tidigare spel istället för Disney-filmer och det om något är ett väldigt gott omdöme.

world-of-ff-1
Då detta är en titel som till min stora förvåning väljer att omfamna sina rötter så innebär detta att striderna är turbaserade samt att spelet har så kallade ”random encounters” vilket är jag något jag verkligen saknat i moderna rollspel. Detta känns verkligen som en modern klassiker och de chibi-liknande karaktärerna är hur gulliga som helst. En stor del av spelmekaniken handlar om att syskonen ska förvandla sig till chibi-versioner av sig själva alternativt förbli ”jättar” och att kunna utnyttja den funktion till max känns som ett måste. Trots det gulliga yttre som spelet besitter visar det sig vara en ulv i fårakläder då svårighetsgraden stundtals är rent brutal, särskilt när det kommer till bossarna.

Det märks att Square Enix inspirerats både av Pokémon och det smått fantastiska Ni No Kuni när de designade upplägget. I World of Final Fantasy finns nämligen över 200 olika monster som kan fångas in och användas under striderna och det är här en av de mest intressanta mekanikerna på länge kommer in i bilden. Genom att ställa monstren på huvudet(!) på syskonen så staplas deras effekter och du kan helt plötsligt göra nya attacker under striderna. Systemet är så bisarrt att det knappt kan förklaras med ord men när man väl satt sig in i det är det otroligt beroendeframkallande.

Att en stor del av musiken består av remixade versioner från tidigare spel är såklart en ren njutning för öronen och det märks att Square Enix förstått att även de gamla spelen har en stor skara fans. I mina ögon är detta helt den riktning som serien bör ta framöver då Final Fantasy är något jag förknippar med episka äventyr, härliga karaktärer och bra musik istället för motorcyklar, bilresor och J-pop.

world-of-ff-3
World of Final Fantasy är ett kärleksbrev till fansen av de gamla spelen och utan att överdriva så är det förmodligen det bästa i serien sedan Final Fantasy X för en herrans massa år sedan och det säger en del. Bra jobbat Square Enix!

Största +
Riktigt bra stridssystem
Otroligt charmig grafik
Remixad musik som låter fantastiskt bra

Största –
Ojämn svårighetsgrad

9av10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *