Recension: Homefront – The Revolution

Att turerna varit många kring Homefront: The Revolution och dess olika utvecklare/utgivare är vi alla ense om men nu är spelet äntligen här. Spelet är en uppföljare till Kaos Studios föregångare som släpptes för 5 år sedan och fick ganska sval kritik men på papperet har The Revolution sett ruskigt mycket bättre ut och efter ett större antal timmar fäller jag nu min dom.

Homefront - 1
Homefront: The Revolution utspelar sig i en ”alternativ tidslinje” som Dambuster Studios så snällt kallar det. Detta är självklart ett svepskäl utan dess like för att kunna komma undan med en av de fånigaste storys jag upplevt på år och dar. USA står på knäna efter allt krigande i mellanöstern och dom trevliga människorna i Nordkorea erbjuder sig att låna ut pengar och vapen till dom stackars jänkarna men vad de inte vet är att det finns en baktanke (jösses). Vapnen och teknologin har nämligen en elakartat bakdörr där Nordkoreanerna kan stänga av dessa med enbart en knapptryckning och det är precis vad som händer när inte skulden betalas tillbaka.

Vad som följer är att Nordkorea erbjuder sig att hjälpa till att bygga upp landet igen och därmed skickar trupper till de godtrogna amerikanerna varpå en fullskalig invasion är ett faktum. Alla människor tvingar sig till underkastelse förutom en liten skara motståndsmän och det är detta glada gäng du är en del av. Det bör knappt nämnas att handlingen är totalt nonsens och väldigt svår att ta på allvar då det egentliga syftet med spelet handlar om att ge Nordkoreanerna på nöten ytterligare en gång. Trots osannolikheten uppskattar jag faktiskt handlingen då den är sådär härligt ”cheesy” som valfri actionrulle från 80-talet.

Det som är desto mer oroväckande i spelet är de enorma tekniska problem som det hela dras med. Vid den här recensionens tidpunkt spelade jag på version 1.02 och bilduppdateringen kan mycket väl vara det värsta jag någonsin sett till PlayStation 4. I områden inomhus är den helt okej men så fort man kommer ut i det fria börjar spelet hacka något vansinnigt och uppdateringen är inte sällan nere på 10-15 FPS vilket är ytterst beklagligt i ett spel som är beroende av att du måste kunna sikta ordentligt. Spelet är snyggt men inte jättesnyggt och efter att ha spelat id Softwares Doom direkt efteråt som flyter på som en dröm så började jag undra vad i hela friden Dambuster Studios sysslat med under utvecklingen.

Homefront 2
Detta är inte nog utan spelet dras även med en rad andra märkliga buggar som att allt fryser sig i flera sekunder så fort spelet autosparas och detta sker extremt ofta. Så fort man går in i spelets butik och ska köpa förnödenheter och vapen exempelvis. Detta faktum bidrar till att spelets tempo dras ner avsevärt och det blir istället så att man helt enkelt undviker att köpa saker inför uppdragen. Jag hoppas innerligt att dessa besvär jag nämnt är något som utvecklarna kommer att fixa i framtida uppdateringar men det är inget vi kan utgå från.

Det första som slår mig i Homefront: The Revolution är hur otroligt likt Ubisofts Far Cry-serie det hela faktiskt är. I rollen som motståndskämpe härjar du runt i en öppen värld, tar emot uppdrag, gör sidogrejor och uppgraderar din utrustning i en rasande takt. Uppdragen och de olika karaktärerna gör att man trots buggar och undermålig teknik sitter kvar och fortsätter spela då det hela bjuder på så pass stor valfrihet och variation. Vill du förstöra delar av ett distrikt och låta dina motståndsmän ta över? Inga problem. Du kan antingen springa in och röja upp med vapnen i högsta hugg eller ta till en mer defensiv taktik och sabotera utan att bli upptäckt med hjälp av lockbeten, hacking eller diverse andra metoder. Genom att sakta men säkert erövra de olika områdena försvinner Nordkoreas inflytande och fientliga trupper är puts väck från kartan varpå det är fritt fram för dig att ta dig an huvuduppdragen utan störningsmoment.

Systemet för att uppgradera vapen i spelet är bland de häftigaste jag sett ärligt talat. Du kan exempelvis bygga om din vanliga pistol till en SMG och ett armborst till ett slags hagelgevär med fyra pilar och när dessa ombyggnader sker ser man hur karaktären monterar sönder vapnet och bygger upp det igen. Dessa animationer är verkligen något i hästväg och var bland de element som imponerade mest i hela spelet.

Homefront - 3
Förutom den något korta kampanjen finns även ett större onlineläge vid namn ”Revolution Mode” där du börjar med att skapa din egna karaktär och vilket yrke han/hon hade innan Nordkorea invaderade. Yrkesvalet avgör kort och gott vilken förmåga du blir bra på och valet för mig föll på en kvinnlig advokat som föredrog smarthet framför råstyrka. Genom ett lobbysystem väljer du att teama upp med tre andra motståndskämpar över PSN och det finns en rad olika uppdrag utan någon egentlig story som ni kan ta er an och det hela fungerar ungefär lite som i Payday 2 där smygande prioriteras. Efter uppdragen går du upp i rank, låser upp nya förmågor och så vidare och detta läge var faktiskt riktigt underhållande då det konstigt nog inte präglas av många av de tekniska problem som kampanjen besitter.

På det stora hela är Homefront: The Revolution ett underhållande spel med undermålig teknik och inte så mycket mer än så. Det är inget spel som man kommer gå tillbaks till om flera år och minnas men för stunden är det en underhållande liten oslipad diamant.

Största +
Att modifiera vapnen är riktigt häftigt
Öppen värld med många sätt att ta sig an uppdragen
Onlineläget med fokus på samarbete är roande

Största –
Bilduppdateringen är verkligen under all kritik
Spelet låser sig i flera sekunder stundtals
Ganska kort kampanj

 

7av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *