Recension: DiRT Rally

dirty_rally_01Om man gillar skitiga bilar, offroad, fart och realism så låter DiRT Rally som en dröm då det är precis som det låter: ett skitigt bilspel där realismen sätts i fokus på de olika ödsliga banorna. Med mängder av valmöjligheter för bilarna och din personliga kartläsare bredvid dig i passagerarsätet så är det dags att sätta hjärtat i halsgropen i en av spelets otäcka bergsbanor!

Om du har några som helst tankar att försöka likna DiRT Rally med något som Mario Kart eller Need For Speed så kan du genast kasta de tankarna då det här är ett spel där du sätts i centrum i en bil med din kartläsare för att köra krångliga skogs- och bergsbanor och få en sån bra tid som möjligt. Det är du och vägen som gäller och kartläsarens ord är lag (och hans ord smattrar som en hagelnederbörd). Du får därför ingen riktig karta att titta på, kartläsaren lägger ut de närmast kommande svängarna, groparna och backarna med ord och snabba skisser längst upp på skärmen.

Det finns sjukt många inställningar att pyssla med inför varje bana, allt ifrån bromsinställningar till vindrutetorkare. För en bil- och rallyfantast så är det här säkert inga problem men för mig som inte ens har körkort (än!) så är det väldigt förvirrande. Jag väljer därför att göra det så lätt för mig själv som jag kan med en automatväxel, automatisk handbroms vid start och klassisk styrkontroll med gas och broms på R2 och L2. Så nu när jag har mitt lilla startkit så är det dags för att testa! Jag kan välja mellan några olika events som består utav flera banor vid olika dygnstillfällen, så som morgon, eftermiddag eller kväll när solen står i olika lägen. Genast så blir jag bombarderad utav kart-lingo och kämpar för att hänga med. Jag får filtrera ut det jag behöver veta först: vilket håll jag ska vänta härnäst och hur pass starkt jag måste svänga. Det går knöligt fram och känns som om jag ska slungas iväg i varje kurva då bilens vikt och fjädring har satts i åtanke, tillsammans med däcken och väglaget.

dirty_rally_02

Jag har aldrig varit något vidare förtjust i realistiska bilspel och det blir jag ständigt påmind om när jag gång på gång kör av vägen och straffas med tilläggstid. Dock så är det hela tiden något som får mig att vilja testa en gång till, nästa gång så kanske det går lite bättre? Mycket långsamt men ändå säkert så börjar jag känna en viss kontroll över bilen och när jag faktiskt lyckas ta mig igenom en kurva helt utan att nudda kanterna så är det en liten rush som nästan kan liknas vid känslan att ta sig vidare i Souls-serien.

Grafiken är lite uppdelad tycker jag, å ena sidan så är det fin detalj på bilarna och om du kör i förstaperson så är det rätt häftigt att se hur glaset spricker upp vid skada, hur regnet smattrar och vindrutetorkarna vevar medan själva banorna och bakgrunderna ät ganska platta och livlösa. Ljudet däremot är suveränt och man kan verkligen höra hur motorn kämpar i bilen, när den växlar och varenda liten skiftning.

Släng sedan in lite valfrihet på spellägen som Cross Rally som är lite mer traditionella rallybanor i ett stadium snarare än vildmarken, online-events och ett career-mode där du samlar pengar och köper, servar och samlar på olika bilar ifrån flera decennier så finns här ett ganska bastant spel där den ihärdige belönas och de utan tålamod missar spelets kärna.

DiRT Rally är utan tvekan Codemasters bilversion utav Dark Souls och om man sätter sig med tålamod i sinne och viljan att lära sig hur spelet ska spelas så kommer man ha kul med det. Förväntar du dig ett snabbt rallyspel med arkadkänsla så är det här inte titeln för dig.

dirty_rally_03

Största +
Känslan när man får kontroll på bilen
Bilfysiken är utomordentlig
Man vill gärna starta upp spelet igen efter en liten stund för en ny omgång

Största –
Brant lärningskurva
Blir snabbt repetitivt i långa spelsessioner

8av10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *