Recension: Megadimension Neptunia VII

Megadimension Neptunia VII är ett spel i ett spel i ett spel och smockat med metainnehåll och blinkningar till diverse spel, utvecklare och konsoler. Ursprungligen släppt i Japan i början av förra året, men nu har vi i väst fått en portning/lokalisering. Megadimension Neptunia VII_20160205180319 Megadimension Neptunia VII är ett klockrent JRPG som handlar om CPU:erna Neptune och Nepgears äventyr i världen.

För nykomlingar till spelserien är det ganska så förvirrande när man startar spelet och det helt plötsligt blir en ny startskärm där man måste starta ett nytt spel, men vad jag förstått är det lite av Hyperdimension Neptunias kännemärke: Spel i spelet.

Det är väldigt mycket cutscenes i form av textrutor och animerade bilder i spelet. Nästan i rivalitet med Metal Gear-seriens förkärlek för cutscenes. Första halvtimmen i spelet fick jag bara lyssna på dialog och klicka mig förbi dialogrutor och det blev inte mindre dialog under spelets gång.

Berättelsen är välgjord och innefattar många blinkningar till diverse utvecklare, spel och konsoler, men även ökända sajter som 4chan (som kallas N-chan i spelet) och innehåller mycket metaskämt som att protagonisten benämner sig själv protagoist och pratar med en under spelets gång. Det känns som att spelet egentligen är en fanservice än ett spel för den generelle JRPG-fantasten, men det är ändå ett trevligt tidsfördriv.

Megadimension Neptunia VII_20160204185342

Eftersom spelet består av tre spel i ett större spel så blir det lite förvirrande emellanåt, men alla funktioner och tekniker får noggranna förklaringar så trots att förvirringen initialt blir stor blir det lättare ju mer man spelar. Svårighetsgraden är rättvis och det krävs inte någon överdriven farmning för att kunna klara av för svåra fiender. Det har dock ingen autosparning eller några checkpoints så glömmer man bort att spara manuellt (på kartan eller vid ett fåtal sparpunkter i dungeons) så får man börja om från senaste sparningen eller helt om man aldrig sparat.

I de olika tredjepersonsområdena (så kallade dungeons) kan man röra sig fritt och man ser fienderna röra sig på kartan. Detta gör att man själv kan välja mellan att attackera eller undvika fienderna. Är man däremot inom deras radie så attackerar de en direkt. Är man snabb kan man lyckas slå till dem innan så får de inte överhanden när striden börjar.

Stridssystemet är omgångsbaserat, dvs under din omgång (tur) får du gå så långt du kan på spelplanen och göra en handling (hela dig, attackera eller göra en magi-attack) utan att bli avbruten av fiender och du kan heller inte göra något när det är fiendens tur. Fienderna i sig är relativt varierande även om de återanvänds i de ”olika” spelen. Jag vet inte om det är seriöst eller ett skämt, men både fiendernas ljudspår och design är skrattretande dåliga.

Sammanfattningsvis är spelet ett helt okej JRPG, men utan fördjupning i serien känns det ganska platt.

Största +
Bra tempo i strider
Ingen farmningshets

Största –
Ganska intetsägande
Ingen autosparning
För mycket dialog

6av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *