Recension: Everybody’s Gone to the Rapture

Om du skulle föreställa dig jordens undergång, slutet på mänskligheten, hur skulle du se det framför dig? Förmodligen tänker du dig att världen förvandlas till en ödemark, förstörd av radioaktivitet och krig. The Chinese Room har dock en annan bild av undergången. Den sker på landsbygden i 80-talets England.

När Everybody’s Gone To The Rapture (från och med nu endast benämnt som ”Rapture”) startar har världen gått under. Ingenting är förstört men alla människor har försvunnit, som om de blivit uppslukade av jorden eller upplyfta av Gud själv. I rollen som den till synes enda människan kvar på jordens yta gäller det att ta reda på vad det är som har hänt.

Rapture 1

Rapture är ett spel som handlar om utforskande och berättande. Jag får inget tungt narrativ kastat i ansiktet på mig utan jag är istället fri att utforska den lilla engelska by som verkar vara direkt plockad från Emmerdale. Om jag vill kan jag ta mig till slutet relativt snabbt men styrkan i Rapture ligger att utforska varenda liten vrå för att få mer information om vad som faktiskt har hänt.

Att strosa omkring i en pittoreska byn (som dessutom är nästintill fotorealistisk rent grafiskt) är en härligt avslappnande upplevelse och även om spelet blir mer spännande ju fler detaljer jag får reda på blir det aldrig särskilt stressigt. Faktum är att min karaktär går oerhört långsamt, vilket snabbt gör det till ett storverk värdigt Herkules att bara korsa kartan.

Det finns dock en möjlighet att röra sig något snabbare men detta nämns inte i spelets Options-meny utan jag snubblade över denna lösning av en slump. Detta gör att den långsamma promenaden förvandlas till en ytterst lätt jogg men det är i alla fall något.
Narrativet är som sagt det viktigaste i Rapture och det är spännande att se berättelsen om vad som har hänt alla människor som försvunnit spårlöst. Jag blir snabbt involverad i berättelsen och vill veta mer och mer hela tiden.

Rapture 2

Slutet träffar dock inte riktigt mitt i prick tyvärr och jag får inte den känslomässiga reaktion som jag stålsatt mig för. Efter drygt fem timmar når jag slutet och då har jag utforskat allt jag kunnat i det lilla samhället.

Everybody’s Gone to the Rapture är ett värdigt tillskott i den genre som kallas ”FPX” eller ”First Person Experience” och det lugna tempot är avslappnande även om många kommer att uppfatta det som segt och långsamt. Spelet når inte riktigt upp till samma nivå som andra spel i genren, till exempel Gone Home, men det är ändå väl värt att uppleva, om inte annat enbart på grund av dess fantastiska miljöer.

Största +
Sagolikt vackert
Spännande handling

Största –
Väldigt långsamt
Slutet når inte samma höjder som resten av spelet

8av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *