Recension: Shadow Warrior

När jag först fick höra att den 17 år gamla klassikern Shadow Warrior skulle få en nyversion trodde jag först att det var ett skämt. Med besvikelsen Duke Nukem Forever färsk i minnet trodde jag aldrig att nyversionen skulle komma att göra originalet rättvisa och när det sedan stod klart att den relativt okända studion Flying Wild Hog skulle stå för utvecklingen var besvikelsen ett faktum redan på förhand. Med enbart en tidigare titel i bagaget skulle denna Polska studio axla 3D Realms mantel och föra Lo Wang vidare in i den nuvarande konsolgeneration, en uppgift som på förhand verkade rent omöjlig.

Shadow Warrior - 3
Nu, några år senare har jag spelat igenom det nya Shadow Warrior och här sitter jag med ett leende på läpparna och slår mig själv i pannan för att jag faktiskt tvivlade på Flying Wild Hog. Det ska sägas omedelbart att Shadow Warrior är den nyversion jag alltid önskat mig och spelet är briljant nästintill rakt igenom.

Trots att utvecklarna valt att göra Lo Wang yngre i denna version är igenkänningsfaktorn omedelbar och då jag startar spelet visas plötsligt det gamla spelet upp på laddningsskärmen och skaparna spelar på nostalgiska strängar redan från start. I spelets inledning flyger Lo Wang fram i sitt vrålåk längs de asiatiska småvägarna och sjunger med i Stan Bushs gamla dänga ”The Touch” och redan från start börjar man skratta igenkännande åt den bisarra humor som kännetecknade originalet. Själva premissen till allt slaktande är att Lo Wang fått i uppgift av sin arbetsgivare Orochi Zilla (som även var ondingen i originalet) att köpa ett antikt svärd för två miljoner dollar men det visar sig lättare sagt än gjort när denna antikhandlare vägrar sälja. ”You can pay with cash or you can pay with blood” väser Lo Wang ur sig och blodbadet är ett faktum redan efter fem minuters speltid.

Mycket av originalets charm låg i att spelet till stor del baserades på att man skulle använda Lo Wangs svärd och detta var också det första FPS-spelet som tog till vara på detta traditionella vapen och det märks att Flying Wild Hog valt att vara originalet troget då svärdet även i denna version är spelets överlägset bästa vapen. Genom att använda touchpaden på Dual Shock 4 och svepa i olika riktningar samt trycka in R2-knappen kan du göra avancerade svärdstekniker som gör förödande skada på de flesta fiender och därmed kapa deras lemmar som om de vore gjorda av smör. Jag verkligen älskar hur skaparna lyckats få till själva kraften i svärdet och skapat känslan av att du är oerhört ball medan du använder det.

Shadow Warrior - 1
Det är också här det största av spelets problem uppenbarar sig, att använda touchpaden är allt annat än optimalt och jag fann mig själv svärandes framför TV:n ett flertal gånger då Lo Wang plötsligt plockar fram en helt annan trollformel än den helande magi jag ville använda just då vilket gör att jag går en säker död till mötes alltför många gånger. Du kan dock helt strunta i att använda touchpaden och istället trycka en viss riktning två gånger med analogspaken men detta är betydligt krångligare och då särskilt när det gäller att komma ihåg vilken knappkombination som tillhör vilken rörelse då det finns en hel del sådana. För det mesta fungerar det dock väldigt bra men när det väl trilskas blir man lite gnällig då det ofta resulterar i dödsfall och med en laddningsskärm som följd och dessa laddningstider är i mitt tycke alltför långa.

Då detta i första hand är ett FPS finns det även skjutvapen med i spelet av varierande sorter men dessa känns lite som bikaraktärer då de riktiga huvudpersonerna är Lo Wang och hans svärd. Vapnen kan dock uppgraderas rejält med pengar som kan hittas lite här och var i spelvärlden och ett dubbelpipigt hagelgevär kan exempelvis uppgraderas med två extra pipor och armborstet kan skjuta exploderande pilar i vanlig ordning.

Även om Shadow Warrior inte är imponerande rent grafiskt så imponerar flytet då Flying Wild Hog lyckats med konststycket att få spelet att rulla i sextio bildrutor per sekund trots allt kaos som händer på skärmen. Musiken är precis som i originalet väldigt stämningsfull och bidrar till att skapa den där känslan som asiatiska Kung-Fu-filmer oftast har.

Shadow Warrior - 2
Det känns oerhört befriande att spela ett spel i den här genren som helt saknar flerspelarläge och det märks tydligt att all fokus därmed hamnat på att skapa en så bra kampanj som möjligt. Med sina sjutton kapitel är Lo Wangs resa en väldigt lång sådan och jag har aldrig någonsin tråkigt på färden, tvärtom, desto mer utrustning och vapen jag samlar på mig desto mer involverande blir spelet. Humorn sitter som en smäck precis som i originalet och Lo Wangs penisskämt kommer jag nog aldrig att tröttna på hur barnsligt det än låter.

Shadow Warrior är inte bara en helt fantastisk reboot av en klassiker utan det är också ett av de bästa spelen i genren under hela den nuvarande konsolgenerationen. Om det någon gång kommer på tal att återuppliva Duke Nukem igen hoppas jag innerligt att Flying Wild Hog kommer att få äran att utveckla då de trots sin magra meritlista visat att de skulle klara uppgiften galant. Shadow Warrior är lite som en bal på slottet, det är inte perfekt men det är alldeles, alldeles underbart.

Största +
Lo Wang är tillbaka!
Svärdet är fantastiskt
Återgår till rötterna

Största –
Laddningstiderna är för långa
Touchpaden trilskas ibland vid vissa rörelser

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *