Recension: Mind Zero

defaultvita

Ett japanskt rollspel där skolungdomar knyts till gigantiska monster och tvingas utforska grottor för att förgöra en ondskefull kraft som hotar världen? Låter det bekant? låter det kanske till och med som Persona 4 Golden? Det är det inte.

När jag börjar spela Mind Zero slås jag direkt av det faktum att spelet påminner väldigt mycket om Persona 4 Golden. Vissa skulle nog gå så långt att kalla det för ett rent plagiat, åtminstone under vissa delar.

MindZero_ss09

Det handlar som sagt om ett gäng skolungdomar som under mystiska omständigheter knyts till monstruösa varelser som kallas MINDS. Samtidigt håller ett par poliser på att utreda en rad brott som verkar vara kopplade till MIND på något sätt, vilket givetvis gör att skolungdomarna blir inblandade i det hela.

Själva spelandet är en blandning mellan visuella noveller och klassiskt grottkrälande. Mängder av dialor passerar innan jag får utforska nya platser i förstapersonsperspektiv. Väl nere i spelets olika grottor är det turordningsbaserade strider som gäller, allt i traditionell JRPG-anda.

Trots att spelet lånar en hel del från andra spel är det oväntat underhållande. Karaktärerna må vara stereotyper utan egentligt djup eller nyanserade personligheter och vissa dialogstycken är direkt pinsamma. Men sett till själva spelmekaniken är spelet faktiskt helt okej. Striderna börjar enkelt men blir snabbt utmanande och varierande, samtidigt som monsterdesignen är välgjord, om än lite klyschiga, precis som spelets mänskliga karaktärer.

MindZero_ss05

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag dock inte komma ifrån känslan av att allting känns oerhört välbekant. Flera av spelets huvudkaraktärer påminner oerhört mycket om Persona 4 Golden. Det finns en tjej med kort hår som är bra på att slåss, precis som Chie, den bäste vännen Leo luktar Yosuke lång väg och även de två poliserna påminner extremt mycket om Dojima och Adachi, åtminstone inledningsvis.

Mind Zero innehåller många bra idéer som är väl utförda. Problemet är att nästan alla utförts tidigare och bättre i andra spel. Att låna idéer behöver inte vara något negativt, men det får inte heller gå till överdrift. För det mesta lyckas dock Mind Zero hålla sig på rätt sida av vad som skiljer kraftig inspiration från ren stöld, även om det är på gränsen.

MindZero_ss01

Även om jag upprepade gånger har kallat Mind Zero för ett plagiat kan jag som sagt inte bortse från det faktum att det är kul att spela. Det drygt 40 timmar långa äventyret har en förmåga att rycka tag i mig och det är svårt att lägga ner Vitan när jag är mitt inne bland grottor och monster.

Det är dock spelmekaniken som håller mig kvar, då röstskådespelarna inte gör mycket för att hålla mitt intresse vid liv. De är inte direkt dåliga, men den minst sagt bristfälliga dialogen ger dem inte mycket att jobba med.

MindZero_ss04

Mind Zero visar att lånade idéer kan vara något bra i måttliga mängder, men att det är lätt att låna lite för mycket. Hade utvecklarna satsat lite mer på sina egna idéer hade detta kunnat bli riktigt bra, men istället ställer de sig på giganternas axlar och nöjer sig med det.

Men, om man ska sno från någon är det väl lika bra att sno från den bästa? Mind Zero kliver aldrig ut ur skuggan av sina inspirationskällor, men som substitut i väntan på Persona 5 är det ändå faktiskt helt okej.

Största +
Bra stridssystem
Läcker monsterdesign

Största –
Snor på tok för mycket från andra spel
Manuset är inte det bästa

6av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *