Spelvärldens bästa/sämsta DLC

ps4Nerladdningsbart material eller DLC som det i folkmun kallas har blivit en trend som visat sig svår att bryta. Att punga ut med någon hundralapp extra för att få tillgång till mer material i vårt favoritspel är något vi gärna stödjer medan vissa utvecklare försöker göra det så lätt som möjligt att tjäna pengar.

Joel och David har här listat sina tre favorit-DLC respektive tre stycken de avskyr.

Joels lista:

Bästa:

1. Left Behind (The Last of Us)

Joel och Ellies resa var en av de mest minnesvärda jag gett mig ut på och enbart den anledningen gjorde mig för eventuellt nerladdningsbart material. Att kunna överträffa detta tordes vara en nästintill omöjlig uppgift även för Naughty Dog men när jag började spela prequelkapitlet Left Behind satte jag nästan kaffet i halsen, de snuskiga hundarna hade lyckats ytterligare en gång! Denna digitala miniexpansion satte en ny standard för hur jag vill att DLC ska se ut.

2. The Legend of Dead Kel (Kingdoms of Amalur: Reckoning)

Grundspelet var ett helt fenomenalt bra spel som jag med glädje spelat igenom ett flertal gånger. Det nerladdningsbara materialet The Legend of Dead Kel lyckas med konststycket att både vara bättre än grundäventyret samt introducera nya saker i form av en mystisk piratö att utforska. Vi fick även chansen att skapa en helt ny bas för våra karaktär och äventyren på Gallows End är av den klassen att jag aldrig lär glömma dom.

3. Arcade Edition (Super Street Fighter IV)

Den som någon gång varit insatt i fightingspelsvärlden vet vilket h*vete utvecklarna har när det gäller att balansera karaktärerna. Att introducera hela fyra nya sådana via nerladdningsbart material var ett riktigt hästjobb men dessa fyra blev några av spelets mest minnesvärda i slutändan. Yun blev exempelvis förstahandsvalet för den forne världsmästaren Daigo Umehara i många turneringar och även om resten av karaktärerna inte var lika starka kommer vi aldrig heller att glömma Oni, Evil Ryu och Yang.

Sämsta:

1. Tickets (Tekken Revolution)

När Namco Bandai beslutade att släppa det senaste Tekken-spelen som free-to-play var det många som jublade. Något som däremot inte blev bejublat var beslutet att introducera behovet av biljetter för att kunna spela. Dessa biljetter köptes alltså med riktiga pengar och även om man fick några gratis om dagen var detta ett system som enbart användes för att utnyttja de som var dåliga på spelet då vinnarna kunde spela med gratisbiljetterna tills de förlorade.

2. Gems (Street Fighter X Tekken)

Capcoms senaste fightingepos står sig än idag som det fightingspel jag haft överlägset roligast med trots en del missar. Gems var ett av dessa då det gjorde spelet kraftigt obalanserat till den grad att det snabbt glömdes bort i tävlingssammanhang. Att kunna utrusta sina karaktärer med dessa stenar och på så sätt skapa en personlig prägel lät på förhand som en bra idé men i slutändan visade det sig vara horribelt.

3. Disc Locked Content (Diverse titlar)

Ett fenomen som i princip introducerades av Capcom men som även anammats av andra utvecklare. Det är precis lika vansinnigt som det låter och de som beslutade dessa hade förmodligen fått fel uppfattning om vad förkortningen DLC stod för. Att som i fallet med Street Fighter X Tekken tvingas betala pengar för att låsa upp karaktärer som redan låg på skivan är så urbota dumt att jag ej finner ord för det.

Davids lista:

Bästa:

1. Left Behind (The Last of Us)

Ett av tidernas bästa spel har också fått den bästa expansionen. Vi får mer bakgrund till Ellies karaktär, vilket ger henne ännu mer djup och nyans än tidigare. Dessutom får vi stifta bekantskap med Riley, som även hon är en fantastisk karaktär. Nya spelelement, som strider mot människor och infekterade samtidigt gör denna expansion till något alldeles extra.

2. Freedom Cry (Assassin’s Creed IV: Black Flag)

Edward Kenways resa i Assassin’s Creed IV var en underhållande sådan, men själva karaktären saknade djup och egentliga mål med sina företeelser. I den fristående expansionen Freedom Cry fick vi istället ta kontroll över en betydligt mer nyanserad karaktär då Edwards styrman Adéwalé kämpade för att befria slavar från ondskefulla plantageägare.

3. Lair of the Shadow Broker (Mass Effect 2)

Ett fantastiskt spel blev ännu bättre med denna expansion. Under ett par timmar utforskar jag rymdbasen som tillhör den mystiske Shadow Broker. Allt eftersom jag tränger djupare in i basen kommer jag närmare ett avslöjande av denne mytomspunne karaktär. Slutet var lika delar överraskande och fascinerande och gav nytt djup till en av seriens mest populära karaktärer.

Sämsta:

1. Pay to win (valfritt)

Den värsta trenden med DLC på senare år är på gränsen till renodlat fusk. Att kunna köpa sig till fördelar i till exempel Battlefield 4 är en så vidrig affärsmodell att den aldrig borde lämnat idéstadiet. Om jag spelar ett multiplayer-spel vill jag förtjäna mina framgångar, inte köpa dem för riktiga pengar. Skäms, alla utvecklare som tar efter detta!

2. Hästrustningen (The Elder Scrolls IV: Oblivion)

Det var här det startade. Okej, inte egentligen, men det var här som DLC började uppmärksammas ordentligt för första gången. Att kunna köpa en rustning till sin häst i Oblivion var dyrt, onödigt och framförallt dumt. Spelvärlden har sedan dess blivit både bättre och sämre på att leverera DLC.

3. Lightning Croft? (Lightning Returns – Final Fantasy XIII)

Ett ytterst mediokert spel som ingen egentligen önskade, som dessutom har en huvudkaraktär som är extremt svårt att tycka om. Hur gör vi henne mer populär, frågade sig Square Enix. Jo, de släpper DLC så att huvudkaraktären Lightning ser ut som Lara Croft! I rest my case.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *