Recension: inFAMOUS: Second Son

InFamous-Second-SonNär inFAMOUS släpptes för drygt 5 år sedan så blev det snabbt en favorit hos mig då det blandade estetiken från serietidningar med en helt öppen spelvärld där du kunde göra som du ville. Att just denna serie var den som skulle vara med och inleda den nya konsolgenerationen kommer därför knappast som någon överraskning då även originalet imponerade rent tekniskt på alla plan. Sucker Punch har haft gott om tid på sig och på förhand har hypen inför detta tredje spel varit helt enorm till den grad att det slagit The Last of Us när det gäller antalet förhandsbokningar.

Det är dock inte bara konsolen det spelas på som är ny utan även huvudkaraktären. Cole MacGrath från föregångarna är ett minne blott och vi introduceras istället för den unge grafittiklottraren Delsin Rowe som hyser en stark avsky för allt vad myndigheter är. Enligt Sucker Punch utspelas Second Son drygt sju år efter händelserna i det andra spelet men detta är knappast något du som spelare behöver tänka på då i princip inga av de händelser i föregångaren nämns utan detta är ett helt fristående spel.

Second Son - 3
Delsin lever tillsammans med sin bror, tillika polis Reggie utanför Seattle och det dröjer inte länge förrän helvetet brakar löst och graffittimålandet är det minsta av hans problem med rättvisan. Den ondskefulla paramilitära organisationen D.U.P. kör en fångtransport genom Delsins hemtrakter som ju självklart kraschar och resulterar i att samtliga interner ombord flyr platsen. Efter en konfrontation med en av fångarna vaknar Delsin plötsligt upp och besitter hjälteliknande krafter och detta är grundpremissen till vad spelet kommer att handla om de efterföljande timmarna.

Det första som slår mig när jag startar spelet är hur sanslöst vackert allting är. Att kunna klättra upp på byggnader och se hela spelvärlden längs horisonten är en helt obeskrivlig känsla och något som många utvecklare eftersträvat i åratal innan det nu blivit helt möjligt. Det märks att detta är en titel till PlayStation 4 då Sucker Punch verkligen utnyttjar en hel del av den kapaciteten som maskinen besitter och en direkt jämförelse med föregångarna är skrattretande när det kommer till det grafiska planet. Även karaktärernas ansikten är bra mycket mer livfulla än något jag tidigare upplevt i spelsammanhang då läppsynken sitter som en smäck samtidigt som ansiktena rör sig naturligt under dialogerna.

Rent spelmässigt så är skillnaderna förhållandevis små jämfört med föregångarna även om Sucker Punch valt att introducera en del nya element så som ett enklare system för att uppgradera dina krafter. Du kan fortfarande välja om du vill spela som ond eller god i form av hur du beter dig på Seattles gator. Att ta livet av knarklangare belönas med god karma medan att besinningslöst mörda gatumusikanter och demonstranter sakta men säkert leder in dig på den mörka sidan. De moraliska aspekterna i Second Son är självklart målade med grova penseldrag och ganska stereotypiska till den grad att man verkligen vill gå runt och vara allmänt grisig mot invånarna i syfte att tvätta bort den helyllestatus man tjänat ihop.

Second Son - 2
Något som imponerar stort är den detaljkänsla Sucker Punch haft rakt igenom produktionen. Om jag befinner mig inom det goda karmaområdet sliter Seattles invånare fram sina mobiltelefoner och vill fotografera mig och skriker hyllningar till den grad att det ekar ur högtalarna och om jag varit olydig visar de sin rädsla på värsta tänkbara sätt. Till skillnad från många andra spel som ger liknande möjligheter så ger det i Second Son mer påverkande resultat när det kommer till vilka uppdrag som finns tillgängliga och hur folk väljer att bemöta mig. Detta är alltså ett starkt incitament för att du kommer vilja spela igenom Delsins äventyr mer än en gång.

Variation är också ett ledord som Sucker Punch hållit sig starkt till under utvecklingen då spelet introducerar nya element i en så pass stadig takt att man aldrig hinner tröttna. Att erhålla nya krafter genom de lådor som D.U.P. strategiskt placerat ut är en av spelets absoluta höjdpunkter då ingen är den andra lik. Förutom de inledande rökkrafterna där Delsin bland annat kan flyga genom ventilationssystem för att förflytta sig snabbare så finns där även ett antal övriga krafter som du erhåller en bit in i spelet. En av dessa är den smått fantastiska neonkraften där du genom att absorbera energi från neonskyltar bland annat får möjligheten att springa längs husfasaderna. De övriga krafterna i spelet är ännu mer imponerande men då detta som sagt är en av höjdpunkterna så låter jag er som spelar upptäcka själva vilka dessa är.

Bortsett från huvuduppdragen som för handlingen framåt kan du delta i en mängd olika sidoaktiviteter i syfte att befria de olika distrikten i Seattle från D.U.P. och detta sker bland annat genom att förstöra de mobila ledningscentraler som finns i varje område. Genom att göra detta får du tillgång till ”Shards” som används för att uppgradera Delsins krafter och därmed göra honom ännu starkare.

Second Son - 1
Det är i denna veva vi kommer in på spelets absolut största brist nämligen spellängden. Second Son är ett nästintill absurt kort spel som tar slut på tok för fort. Om du struntar i att göra sidouppdragen kan kampanjen med enkelhet klaras av på en eftermiddag och även om du är hängiven och vill göra allt så är det inte med många timmar alls som den tiden förlängs. Jag hade efter två spelpass klarat av allt som gick att göra i Seattle och lämnades med en känsla av tomhet när jag var klar. Visst, man kan spela om och göra andra val vilket jag starkt rekommenderar men längden på spelet är fortfarande häpnadsväckande kort tråkigt nog. Sucker Punch har dock lovat att släppa nedladdningsbart material som förlänger spelupplevelsen och det första av dessa är ”Paper Trail” som finns att tillgå direkt när du köper spelet och där spelaren introduceras för nya uppdrag genom att integrera med en viss webbsida.

Med handen på hjärtat är inFAMOUS: Second Son ett helt fantastiskt spel som verkligen visar på allvar vad PlayStation 4 går för när det kommer till den tekniska biten. Faktum är att jag inte haft så här kul med ett ”open world”-spel sedan Grand Theft Auto: Vice City släpptes på PlayStation 2 och det om något vittnar om vilken dragningskraft spelet hade på mig. Det enda smolket i bägaren är som sagt livslängden och inför ett eventuellt fjärde spel så önskar jag att Sucker Punch väljer att fylla ut innehållet lite mer.

Största +
Häpnadsväckande grafik och miljöer
Samtliga krafter är fantastiskt roliga att använda

Största –
Underbart är kort

9av10

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/6/8/5/ps3sverige.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *