Recension: Journey


Jag tar mig an thatgamecompanys senaste skapelse, Journey. Gillade aldrig FlOw eller Flower, så jag måste säga jag var inte så värst sugen på detta spelet. Men jag tog resan och den ledde mig till en öken, jag är ensam här. Inga tecken på liv syns till… Jag börjar vandra, känns meningslöst. Sand överallt, sand till höger, sand till vänster. Men vad ser jag i horisonten? Ett ljus? Konturen av ett berg? Det lockar. Det kallar mig. Det känns säkert. Jag måste dit, följ med mig på resan.

Handling och omgivning

Vad ska man säga om handlingen? Du är en vandrare i en värld av sand och ruiner.
Du är själv just nu, världen är tom. Lite obehaglig, kuslig. Men det där ljuset man ser långt bort i horisonten lockar mycket, varför? Vet ej, men det är dit vandraren vill färdas. Och det är spelaren uppgift att hjälpa vandraren att nå sitt mål, men det är en lång resa. Det tar tid och man får se en hel del saker på ens färd. Även om det är sand och ruiner runt en, så känns det ändå vackert. Det är ett skönt lugn, det känns fridfullt. Och det är en känsla jag sällan får av spel, att det känns fridfullt.

Grafik och ljud

Jag älskar hur detta spelet ser ut, designen på spelet är helt underbar. Sanden ser ibland verklig ut, är bland det snyggaste jag har sett när det gäller sand i ett spel. Animationerna på vandraren är även dem riktigt snygga, han rör sig väldigt lätt. Som en fjäder ibland.

Musiken är otrolig stämningsfull. Med bara musiken lyckade de få mig att både känna mig rädd och lite ledsen. Det är väl inget ovanligt, men det känns extra viktigt i detta spelet. Då spelet inte har någon text eller röster, så får musiken tillsammans med bilden en mycket viktigare roll. Är verkligen förvånad över denna underbara symbios.
Thatgamecompany lyckas otroligt bra med att förmedla känsla med så lite.

Kontroll och styrning

Inga klurigheter eller svårigheter här, gå och vandraren rör sig. Du har hans öde i dina händer.
Kontrollen känns helt 100 för egen del och du kan använda motion delen i kontrollen för att snurra runt på kameran, men tycker man det är jobbigt så kan du snurra kameran med högerspak. Vandraren lyder dina order och rör sig när du vill att han ska röra sig, så simpelt sagt. Det finns inga som helst problem med kontrollen. Den är riktigt tight.

Slutsats

För egen del var detta en riktigt härlig upplevelse, tråkigt dock att Journey är så kort.
Underbart är kort sägs det ju, men det var tråkigt att det tog slut så snabbt. Men det är helt klart värt pengarna, de lyckades förmedla känslor så otroligt bra med bara det visuella och ljudet. Känner fortfarande att jag har en del rysningar i kroppen, det gillas. Som jag tidigare sa, en härlig upplevelse. Efter Journey kommer jag hålla hårdare koll på thatgameconpany.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *