Då var det dags för en liten recension igen! Denna gång är det Umeå utvecklade the Fight som står på tur, ett spel som t.om. med större utrymme på GameX än självaste Killzone 3. Studion bakom spelet heter Coldwood Studios och är mest kända för deras snöbaserade spel, Ski-Doo och Skiracing 2005/2006. Nu har man tagit steget ur kylan (oundvikligt, förlåt) och valt att satsa på illegal boxning presenterat av ingen annan än Danny Trejo i egen hög person. Så hur är spelet?

the Fight är ett av de första spelen till Move (undantag är givetvis Heavy Rain och Resident Evil 5) som kanske inte riktar sig till barnfamiljen utan snarare till den seriösa spelaren som vi väljer att kalla oss här på PS3Sverige. The Fight är ett försök att överföra fightingspel så som t.ex. Tekken till Playstation Move. Tanken är god, ta det som fungerade i Wii-boxning och gör det mer attraktivt för den spelaren. Jag hade äran att träffa Coldwood på GameX och vi pratade lite om deras vision med spelet och efter att nu avverkat ett par timmar med spelet kan jag säga att de faktiskt lyckats ganska bra.

Handling och omgivning

Som ni förstår är handlingen inte direkt fokus varken för spelet är för den här recensionen. Eftersom the Fight inte är ifrån Japan behöver vi inte matas med mystiska familjeförhållanden och minnesförluster utan kan fokusera exakt på det vi vill, slåss. Du iklär dig rollen som en generisk bråkstake som bestämmer sig för att ge sig in i mörka gränder för att besegra sina likar i ett utbyte av knytnävar tills den ena eller den andra misslyckas att så kvar på fötterna. Enklare än så blir det inte. Det finns tre huvudsakliga spellägen i the Fight, Singleplayer för den ensamme fightern, Multiplayer för den sociala bråkstaken eller Training för den introverte med kroppskomplex, något för alla smaker med andra ord. Singleplayer är en enkel historia, du slåss mot svårare och svårare motståndare tills du når toppen av den illegala fight klubb-scenen i Los Angeles. Detta sker genom att samla erfarenhet, förbättra sin karaktär och samla pengar. Pengarna används bland annat för att laga eventuellt brutna revben och liknande, att ge sig in i en strid med brutna revben rekommenderas inte. Det finns sex olika attribut att förbättra på sin fighter och dessa är:

  • Styrka – Ju högre styrka, ju mer skada orsaker dina slag
  • Snabbhet – Gör så att du kan länka ihop fler slag i en combo utan att bli trött, gör det mer troligt att du hinner undan när du försöker undvika slag osv.
  • Uthållighet – Gör att du orkar ta mer smällar och slåss utan att bli utmattad.
  • “Haka” – Gör att du blir mer uthållig mot smällar.
  • Hjärta – Gör att du återhämtar hjärtat snabbare
  • Teknik – Gör så att dina slag blir mer troliga att träffa motståndaren.

Så genom att öka på sina kämpe på dessa sex attribut kan man göra det enklare att nå toppen. Ett ganska klassiskt rollspels-element som alltid skänker det där lilla extra till de flesta spel. Förutom enkelspelarläget finns även möjligheten att slåss online mot andra våldsbenägna män och kvinnor, antingen för att samla ranking poäng och hamna högt på topplistorna eller bara för att visa vem som bestämmer. Det går även bra att slåss hemma i vardagsrummet, med en vän, flickvännen eller kanske grannen. Då krävs att ni har varsin uppsättning kontroller och står en bra bit ifrån varandra så att ingen faktisk person kommer till skada, något som min kära flickvän fick erfara då hon nitade sin syster under en fight, då hennes stil utgör större fara för oss i rummet än den virtuella motståndaren. Henne stil är som en blandning mellan det klassiska hardcore-movet, väderkvarnen och en form av rodd, extremt underhållande, men rent livsfarligt för icke uppmärksamma systrar eller pojkvänner. Det sista alternativet är att träna på diverse sätt. Här kan du bara träna slag, slå på en säck, slåss mot en oändlig ström motståndare eller något av de andra två minispel som detta läge erbjuder. En sak är klar, oavsett vilket av spellägena du väljer så blir man rejält utmattad efter en stund, jag vaknade med sinnessjuk träningsverk i mina infraspinatus dagen efter min första spelkväll med the Fight.

Grafik och ljud

Vad det gäller grafik måste jag säga att man verkligen gjort ett smart val. Spelet går i en nedskalad färgskala smärtsamt nära svartvit med undantaget för det djupröda blod som titt som tätt kastar sig ut ansiktet på mottagaren av diverse slag. Detta skapar en riktigt trevlig och återigen avskalad känsla. Vågar jag säga estetiskt? Jo kanske. Slagskämparna rör sig på en naturligt sätt och det finns faktiskt få saker att klaga på i den här sektionen. Ljudet varken imponerar eller gör mig besviken, musiken passar bra in och det finns egentligen ingenting att säga där…

Kontroller och styrning

Av naturliga anledningar ligger fokuset i den här recensionen just på den här sektionen. Du kan spela det här spelet på två sätt, antingen genom att använda en move-kontroll som en vanlig dualshock 3-kontroll. Detta rekommenderas inte överhuvudtaget då detta förtar precis hela tanken med spelet så vi rekommenderar alla alternativ två, att ha två stycken Move-kontroller per spelare. Move-kontrollerna placeras nu i dina knutna händer och placeras i närheten av hakan för att motsvara guard. Dina rörelser mappas nu på ett ganska imponerande sätt och översätts till krockar, slag och uppercuts utan någon som helst märkbar fördröjning. För att skydda dig mot ankommande slag gäller det alltså att precis som i riktig boxning hålla upp händerna för ansiktet och blockera det ankommande slaget, men det gäller inte bara att skydda ansiktet för slag kan komma mot kroppen också så det gäller att hålla stenkoll på sin motståndares rörelser. Knapparna på Move-kontrollen används sparsamt, men den undra knappen “T” kan användas för att aktivera special slag och Move-knappen på kontrollens framsida används för att röra på din fighter. Genom att hålla ner knappen på båda kontrollerna och sedan luta dem bakåt, framåt eller åt sidorna kan kan gå undan slag, eller gå fram och göra processen kort med motståndet. Är ljusförhållandena optimala i rummet kan man även använda sig utan headtracing, alltså kan du luta huvudet åt sidan genom att luta ditt eget huvud åt valfritt håll, ett mycket trevligt inslag, men ljusförhållanden kan vara mycket svara att få bra och detta resulterar i att man oftast får stänga av detta vilket är synd.

Så långt skulle man kunna säga att the Fight är ett rakt igenom bra spel och ge det ett betyg på ca 3-4 / 5 men tyvärr finns det problem som gör det omöjligt att ge så högt betyg. Det är nämligen ett gissel att få spelet att fungera. Jag försökte visa upp spelet på vår företagsfest inför ca 60 spelsugna IT-konsulter och det hela slutade i pannkaka och konfigurationen blev ohjälpligt ospelbar. Tråkigt då många var riktigt sugna på spelet. Den största begränsningen är dock inte konfigurationen, för den lär man sig efter en stund, nej det största problemet är att man inte får röra sig ur fläcken i rummet, för då slutar kontrollen att fungerar totalt och armarna börjar spreta åt precis vilket håll som helst och konfigurationen måste göras om för att man ska kunna fortsätta. Ett spel som är så fysiskt ansträngande som the Fight faktiskt är mår inte bra av att kräva totalt statiska spelare och detta drar tyvärr ner betyget en hel del. Jag hade faktiskt hellre sett att man skippat “håll in Move-knappen” för att gå grejen och låtit spelare själv gå omkring på vardagsrumsmattan.

Slutsats

the Fight är ett bra Move-spel, det råder det inga tvivel om, lagom intressant Singleplayer med rollspels-element gör att perfektionisterna i oss har att göra ett flertal timmar och minispelen i Training och Multiplayer gör att livslängden i spelet överstiger de flesta Move-spel på marknaden idag. Faktumet att det faktiskt är dina rörelser som används i spelet och inte förprogrammerade slag som aktiveras av kontrollen (som t.ex. *host* Wii *host*) gör att betyget dras upp en del men tyvärr så lider spelet av såna barnsjukdomarna som ny teknik alltid innebär. Det ständiga omkonfigurerandet av kontrollerna och den oreda som uppstår om du råkar flytta på fötterna retar mig enormt och drar tyvärr ner betyget igen. Betyget blir en: